Partiledarna vid fikabordet om det här med fas3

Ett kapitel från Konspirationsklubbens bok, sagor ur verkligheten. Eventuella likheter med dagens politik och tidigare uttalande är medvetna.

OBS!  Känsliga personer kan uppfatta innehållet i denna berättelse lika stötande som några av oss uppfattar arbetsmarknadsåtgärden fas 3. OBS!

Fantastiska fyran, dvs de fyra borgerliga partiledarna är samlade inne på statsministerns arbetsrum. ämnet för denna fikastund (de har varit och handlat fika på Espresso House) är fas3.

Göran H: Hörni, jag är mycket bekymrad. Jag hört av S/Mp/V att många som är inskrivna i fas 3 mår dåligt och att man får en väldigt låg ersättning att leva på.

Jan B: Trams! Att tvingas gå upp på morgon och gå till sin fas3 är bra, vi ställer krav och det är bra.

Annie L: Fler borde vilja bli företagare, vi kan kalla det för företagsfas!

Fredrik R: Givet att det mest är lågutbildade, flyktingar och andra som deltar i fas3 så är det riktigt att vi håller fast vid den förda politiken. Bland etniska svenska mitt i livet så har vi en låg arbetslöshet.

Göran H: Men jag har även hört från arbetsförmedlare att arbetslösa i fas3 inte får studera och att ytterst få kommer i arbete, så kan vi ju inte ha det.

Jan B: Det är bra med kvarsittning för de som inte sköter sig. Att folk klagar är ett tecken på att vi gör rätt när de inte får ligga och lata sig.

Annie L: Att göra förenklingar för företagen är något som vi satsar på. När företag kan få betalt för att ta emot en person istället för att betala, det är en förenkling som verkligen uppskattas!

Fredrik R: Det är så här fas 3 är tänkt. Givet detta ligger vår politik fast.

Göran H: Men det blir ju inga nya jobb och de arbetslösa utnyttjas.

Jan B: Jag tycker vi borde införa betyg och läxor i fas3. Det är mycket möjligt att det inte är populärt men vi ställer krav.

Annie L: Fas3 är en viktig del av regeringens innovationsstrategi.

Fredrik R: Genom fas 3 synliggör vi de arbetslösa. Givet att de synliggörs, synliggörs vår politik. Det sovande folket behöver väckas.

Göran H: Men de är ju över 30 000 nu i fas 3och Arbetsförmedlingen säger att det kommer vara nästan 50 000 år 2014 och..

Fredrik R: Den här frågan är färdigdiskuterad, givet att du anser att vårdnadsbidraget ska vara kvar.

Fortsättning följer.

Andra bloggar om politik, fas3.

Veckans riksdagsrubriker

Det är, om man ska tro en del media och olika sofftyckare, mer eller mindre en skandal att 349 riksdagsledamöter har lämnat in totalt 3245 motioner under allmänna motionstiden. Jag föreställer mig att det förmodligen skulle betecknas som en sorts skandal om det istället för 3245 inkom 324 motioner. Då skulle det "rasas" över improduktiva/lata riksdagsledamöter. 
Den nuvarande så kallade skandalen består uppenbarligen i att 1. riksdagsledamöter väljer att motionera om frågor man tycker är angelägna/fått med sig från lokala partikamrater/väljare eller andra 2. att det läggs för många motioner.
När jag i morse hörde en av mina partikamrater, Stig Malm i Gomorron Sveriges Nyhetspanel, avfärda vårt motionsskrivande på ett minst sagt förklenande sätt så blev jag både förvånad och förbannad. Vanligtvis är det från den borgerliga kanten som man intar en överlägsen inställning till folkvalda men att en Socialdemokratisk kommunpolitiker uttalar sig på det här sättet är en besvikelse.

Jag har inget emot att reglerna för motioner i riksdagen ses över. Flera ledamöter, från olika partier, brukar just motionera om detta. Men tills reglerna har förändrats så gäller följande för oss ledamöter: vi kan lägga förslag i fritt ämne under allmänna motionstiden. I övrigt kan vi lägga motioner i samband med att regeringen lägger fram en proposition eller skrivelse på ett visst område. Motionerna ska då utgå från propositionen/skrivelsen och ingenting annat.

En annan fråga denna vecka som fått rubriker är att riksdagens arvodesnämnd fattade beslut om att höja riksdagsledamöterna arvode med 1300kr. Aftonbladet ställde i anslutning till artikeln om höjningen följande fråga: Förtjänar riksdagsledamöterna en lönehöjning? Ja eller nej. Rösta.
När drygt 36 600 personer svarat så var det ungefär 92 procent som svarat nej på frågan. Ett inte helt oväntat svar vilket jag utgår från att Aftonbladet hade kalkylerat med. Man kan inte direkt kalla det en fördjupning i vad riksdagsledamöter gör eller vad vår roll i ett demokratiskt samhälle innebär.

För egen del så tycker jag att vi som riksdagsledamöter har ett högt arvode. För några år sedan ställde jag frågan till mina arbetskamrater på posten i Örebro om hur mycket de ansåg att vi skulle ha i arvode. Efter att man ställt en hel del frågor angående ev kostnad för resor och bostad så fick jag svar att 40 000kr/månaden kunde vara rimligt med hänvisning till ansvar och annat. Igår ställde jag frågan på twitter. Ett antal personer ansåg att ledamöternas inkomst skulle vara den samma som innan man kom in i riksdagen, dvs jag skulle ha 20 500kr/månaden som är min lön på PostNord och andra ledamöter utifrån det de hade innan. För mig är det ganska självklart att lika uppdrag ska ha lika arvode. Att man utanför riksdagen har olika lön eller ersättning beror ju på att man har olika arbeten.

Jag blev politiskt aktiv 1994, då som nu var det en borgerlig regering som bedrev en orättvis politik och det var hög arbetslöshet. Jag tyckte då och tycker fortfarande att det behövs fler personer med olika bakgrund som engagerar sig politiskt. Ju fler som är med och påverkar kommande förslag till beslut, desto bättre blir politiken. För mig har arvodet i sig aldrig varit en drivkraft. Min drivkraft kommer av helt andra saker. Som att sjuka och arbetslösa blir allt fattigare medan jag får skattesänkning efter skattesänkning. Eller att andelen barn som växer upp under fattiga förhållande. Att dagens arbetsliv sliter ut personer, att anställningsvillkoren bara försämras. Att arbetsmiljöarbetet alltid får stå tillbaka för att företaget ska kunna göra en allt större vinst.
Att samhället inte blivit mer jämställt. Att vi idag ser hur främlingsfientligheten breder ut sig både i Sverige och övriga Europa. Att kvinnors rätt till sin egen kropp hotas av högerkrafter runt om i världen. Att pengar vi avsätter till skolan och vården istället hamnar i fickorna på riskkapitalister.

Det beskrivs som att riksdagen skulle bli bättre att det blev färre folkvalda. Vi som innehar förtroendet idag är tydligen inte tillräckligt kompetenta, vi skriver för många motioner, vi har för höga arvoden.
Om man blir politiskt aktiv och får ett förtroendeuppdrag i direkt anslutning till en akademisk utbildning beskrivs personen ofta som "politisk broiler". Kommer man direkt från en arbetsplats så duger inte det heller. Frågan är hur den perfekte riksdagsledamoten ser ut?
Svaret blir nog olika beroende på hur, på vem som ställer frågan och på vem som svarar. Jag tror det behövs en blandning av olika erfarenheter, då blir det också olika perspektiv på frågorna.

Jag har fått mitt förtroende från Socialdemokraterna och väljarna i Örebro län och försöker göra mitt bästa för att leva upp till det förtroendet. Om jag lyckas eller inte är, det måste andra än jag bedöma. På riksdagens hemsida, klicka här, kan man följa vilka frågor, motioner och interpellationer jag agerat i. Hör gärna av dig med kommentarer här eller direkt på min mejl: eva-lena.jansson@riksdagen.se

Andra bloggar om politik, riksdagen.

Att vara folkvald med uppdraget att besvara enkäter

Intresset för hur jag och övriga riksdagsledamöter utövar vårt uppdrag kontra ledighet verkar vara på topp. För några veckor sedan var det Nyheter24 som hörde av sig med en enkät, idag kom det förfrågan från Aftonbladet. Eftersom jag gillar öppehet och transparens så tänkte jag redovisa mitt svar även här på bloggen. Mitt svar till Nyheter24 kom inte med i sin helhet och det finns väl anledning att tro att ett allt för detaljerade svar inte får plats i en eventuell artikel i Aftonbladet. Så håll till godo, så här var min sommar när jag svarar utifrån förutbestämda frågor.

 

Frågor från Nyheter24, mina svar i fetat text:

1. Hur har du spenderat sommaren? (dels politisk aktivitet men mer än gärna semesterresor eller annat liknande)

vecka 26 mån, ons och tors interpellationsdebatter och samråd i EU-nämnden, tis-fre i valkretsen
vecka 27 1-8/7 Almedalen Gotland
vecka 28 Örebro

vecka 29 mån-tors Örebro, fre EU-nämnd Stockholm

vecka 30-31 Skiathos och Alonissos

vecka 32 Örebro län

vecka 33 mån-ons Örebro, tors ip-debatt Stockholm, fre förrehabiliteringskonferens Södertälje (jag skrev fel i mitt svar till Nyheter24, angav Stockholm)

vecka 34 mån-ons samt fre aktiviteter i valkretsen, tors ip-debatt Stockholm

2. Vad blir den viktigaste frågan i riksdagen i höst? (helst frågor som ej direkt berör ditt eget utskott)?

Att bekämpa arbetslösheten

 Från Aftonbladet var man lite mer specifik när det gäller begreppet sommaren, frågorna gäller tiden mellan talmannens avslutningsanförande 20 juni och riksmötets öppnande 18 september 2012:

 

1. Under vilken tid har du varit eller kommer du att vara helt ledig? Ange datum eller vilka veckor.

Svar: under vecka 28, 29, 30, 31, 32 har jag läst mejl och tagit emot en del samtal från medborgare och media. Jag har lämnat in en interpellation samt skrivit en krönika och utkast till motioner. Eftersom jag sitter i EU-nämnden har vi haft ett antal skriftliga samråd under denna period. Jag betraktar det som ledighet i den mån uppdraget medger det.
2. Hur många dagar har du deltagit i eller kommer du att delta i aktiviteter kopplade till riksdagsuppdraget? Ange vilka aktiviteter och hur många dagar det handlar om.

Svar: Utifrån din frågeställning så har jag utgått från att ”aktiviteter” är något annat än att svara på mejl och telefonsamtal/sms.

vecka 26 mån, ons och tors interpellationsdebatter och samråd i EU-nämnden, tis och fre i aktiviteter i valkretsen

vecka 27 1-8/7 Almedalen Gotland

vecka 28 Örebro

vecka 29 mån-tors Örebro, fre EU-nämnd Stockholm

vecka 30-31 Skiathos och Alonissos

vecka 32 Örebro län

vecka 33 mån-ons Örebro, tors ip-debatt Stockholm, fre förrehabiliteringskonferens Södertälje

vecka 34 mån-ons samt fre aktiviteter i valkretsen, tors ip-debatt Stockholm

vecka 35 språkutbildning i riksdagen mån-fred kl 09-16, lör-sön partikonferens

vecka 36 mån möten i Örebro, tis seminarium förmiddag från lunch till 17.45 riksdagsgrupp, ons heldagsseminarium i Örebro, tors möten i Örebro och Stockholm, fredag inlämnande av ip samt möte i Stockholm, lör partiaktivitet i Hällefors

vecka 37 mån möte i Örebro mån kväll-ons lunch utskottsöverläggning, utskottsmöte kl 13 den 12/9 i riksdagen, tors möte till fre eftermidag 16.30 insynsråd Örebro län.

vecka 38 mån landshövdingmöte, tis riksmötets öppnande

3. Hur många veckor tycker du det är rimligt att riksdagsledamöter är helt lediga under sommaren?

Ledighet i den mån uppdraget medger det och på ett sådant sätt så att man får möjlighet till avkoppling och reflektion.

4. Övriga kommentarer.

Inga men däremot en uppriktig fråga, hur många veckor tycker du det är rimligt att jag är helt ledig?

 

Som avslutning på detta blogginlägg vill jag understryka att jag uppskattar att media granskar makthavare inom politiken på alla nivåer i samhället, särskilt de politiska frågor och beslut som vi är med och fattar. Som folkvald har jag fått ett förtroendeuppdrag som jag försöker utföra efter bästa förmåga. Och det tror jag att kan göra även om jag inte tillbringar hela sommaren i riksdagens lokaler.

Andra bloggar om politik, riksdagen, demokrati.

 

Ps. Är besvarande av enkäter att betrakta som en "aktivitet"? Svar till undrande. Ds.

 

 

Slut på på rötmånad men förmodligen inte slut på ruttna uttalanden

Det här blogginlägget har tidigare publicerats som krönika i NA, Nerikes Allehanda, den 27 augusti. Texten har dock samma författare här som där, Eva-Lena Jansson. Detta anges särskilt mot bakgrund av den upphovsrättsliga diskussion som NAs chef och ansvarige utgivare är inblandad i, läs mer här.

 

Rötmånaden ska enligt Bondepraktikan (en bok som förr gav tips och råd till bönder) över nu. Att perioden i slutet av juli fram till slutet av augusti kallas rötmånad beror på att värmen i kombination med hög luftfuktighet får matvaror mm att bli skämd. Nu sägs det att rötmånaden också innebär att det människor kan bete sig konstigt. Jag vet inte exakt när intervjun med skådespelaren Ulf Brunnberg gjordes men att det hade en kraftig stank av röta är jag mycket klar över. Brunnberg menar att mordet på en kvinnlig häktesvakt i Flemmingsberg är en konsekvens av feminismen. Ett uttalande som är så dumt att man tar sig för pannan. Kvinnors genetik är enligt Brunnberg av den karaktären att man inte klarar av att jobba inom kriminalvården. Att bristen på säkerhet i samband med mordet hade kunnat få samma ohyggliga konsekvens för en manlig häktesvakt verkar inte Brunnberg ha tänkt på.

 Jag vet inte om man i USA har en motsvarighet till begreppet rötmånad. Däremot vet jag att det gjorts uttalande om som fått många kvinnor och män både i USA och övriga världen att bli både förbannade och ledsna. Republikanen Todd Akin hävdade i en intervju att kvinnor som blivit våldtagen på ”riktigt så blir hon inte gravid. (På engelska pratar Akin om begreppen ”legitim rape” och ”illegitim rape”). Bakgrunden till Akins uttalande är att han vill stoppa alla kvinnors rätt till abort och ett av hans argument är alltså att våldtagna kvinnor inte kan bli gravida. Jag hoppas och tror att väljarna i delstaten Missouri inte lägger sin röst på senatorkandidaten Todd Akin i höstens val.

Visst ni förresten att Sverigedemokraterna, SD, vill införa straffavgift för abort? 10 000kr för en abort verkar SDs Åke Durre anse vara rimlig avgift om man läser frågan till Jämtlands landstingsfullmäktige den 21 juni år: ”Kan Landstinget som stöd för både barnens och moralens bästa bidra med ett beslut att varje abort ska ersättas med 10 000kr om inte läkarintyg hänvisar till hälsoskäl som orsak till motsatsen?” Svaret från Socialdemokraternas ansvariga landstingsråd var ett tydligt nej. Sen återstår att se om Sverigedemokraterna går vidare med förslaget om abortavgift och skriver förslag i exempelvis Örebro läns landsting eller i kanske riksdagen.

För mig är rätten till abort en fråga om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp, rätten att göra ett eget val. Den rätten ifrågasätts av konservativa politiker och religiösa grupper. För mig hänger frågan rätten till abort ihop med många års kamp för frigörelse och den utveckling med ökad jämställdhet vi ser idag. Den där kampen som många feminister före oss har varit ledande i, som gett oss rättigheter och en välfärd som en del bara tar för givet.

 Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter så ”har var och en rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser”. Det är en viktig rättighet. Den säkerställer exempelvis att Brunnberg, Akin och Durre får möjlighet att bilda opinion för sina åsikter. Detta samtidigt som åsiktsfrihet och yttrandefrihet också ger oss som inte tycker likadant rätten att uttrycka vår ståndpunkt. Det känns särskilt bra när rötmånaden har passerat.

 

Andra bloggar om politik, Todd Akin, Ulf Brunnberg, Sverigedemokraterna, feminism, republikanerna

 

Till sist, kolla in The Renegade Raging Grannies som ger Todd Akin & republikanerna svar på tal :-)

 

Almedalen lite så där från sidan

Så är jag här igen, på rosornas ö. Gotland är lika vackert som vanligt när det är sommar, har aldrig varit här på andra årstider så hur ön är då kan jag inte uttala mig om. Fokus flertalet år när jag varit här, första gången 1999, är att ta del av händelser/tal/seminarier i lagom dos under Almedalsveckan. Trots tillgång till både twitter och facebook har jag inte varit särskilt aktiv att försöka ta del av allt som hänt under de tre första dagarna. Detta både på grund av mindre bra uppkoppling (trångt nät med många användare på liten yta) men också av eget val. Inte har jag hängt framför TVn eller datorn på kvällstid. Därför så har min upplevelse av Almedalen hittills blivit lite så där från sidan. Och det är väldigt lite som sipprar ut till de utanför bubblan. Ungefär som med sker i riksdagen. Jag har medverkat på seminarier, lyssnat på ännu fler. Träffat både gamla vänner och nya bekanta, läst några bloggar och Almedalsnytt från Expressen & Resumé. Eftersom utbudet av seminarier är stort så har jag förmodligen missat några riktiga höjdare. Konstatera att det som sipprar ut verkar beröra/uppröra få, prognosen för veckans väder är av större intresse för många semesterfirande svenskar så här års.

Under några dagar denna veckan ska jag göra mitt bästa för att samtala med personer som inte är politiker/journalister/lobbyister men som ändå hittat hit till Visby. Också göra besök hos de organisationer där många jobbar ideellt för att få råd med att åka hit. Några fler seminarier ska jag förstås hinna med, kanske också ett par mingel till. Men också att se mer av denna vackra ö.
Kvällens tur tur och retur Klintehamn gav mersmak. Istället för att lyssna på Reinfeldt så lyssnade jag och sambon på Ulf Lundell medan vi passerade öppna landskap. Sammanfattning av talet fick jag istället i kvällens Aktuellt som först hade ett inslag om en svårt sjuk kvinna som på grund av regeringens försämring av sjukförsäkringen åter igen utförsäkras. Svaret från Reinfeldt i Aktuellt är det som borde uppmärksammas av många, regeringen har inga planer att förändra dagens sjukförsäkring. Arbetskraftsutbudet ska ökas, arbetslinjen ska drivas in absurdum. Och Moderaterna väljer dessutom att kalla det modernt. Så jävla trist. Särskilt för de sjuka som drabbas men framför allt för att det finns ett alternativ till denna mekaniska utsortering. Solidaritet, rättvisa och sammanhållning men det kan fortfarande inte Moderaterna stava till.

Andra bloggar om politik, Almedalen, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, sjukförsäkringen.

När en statsminister vill ha bort frågan om den höga arbetslösheten från dagordningen

Jag har tidigare bloggat om det faktum att statsministern tillika Moderatledaren Fredrik Reinfeldt helst vill flytta bort det mediala fokuset från den höga arbetslösheten. Eftersom arbetslösheten idag ligger på en högre arbetslöshet än 2006, som både Reinfeldt och Anders Borg då definierade som massarbetslöshet, så får regeringen återkommande frågor om Sverige har massarbetslöshet idag.

När Reinfeldt valde att svara att "bland etniska svenska mitt i livet" är arbetslösheten låg var vi många som reagerade starkt. Att jag reagerade beror på att för mig är en hög arbetslöshet ett stort samhällsproblem, oavsett vilka som är arbetslösa. Idag finns Reinfeldt möjlighet att i Ekots lördagsintervju förtydliga vad han egentligen avsåg. Mitt intryck blev inte särskild positivare efter hans svar. Återigen ger Reinfeldt en bild av att han vill dela upp arbetslösheten i grupper, utrikesfödda/ungdomar/funktionshindrade, utan att för den skull medge att regeringens politik haft några effekter på den totala arbetslösheten.

Jag tolkar Reinfeldt som att han vill lyfta bort arbetslöshetsfrågan från dagordningen. Hans budskap är att om du inte är utrikesfödd/ungdom/funktionshindrad så behöver du inte oroa dig för att arbetslöshet är hög. Det är bara några marginella grupper som påverkas. Och dessutom är andelen arbetslösa ungdomar egentligen inte så hög, de flesta studera ju. Att andelen utrikesfödda som är arbetslösa idag är högre än 2006 beror på att de kommer från fler länder och har för låg eller ingen utbildning. Och om du som befinner dig på solsidan ändå vill göra en insats för alla som står i soppköer så kan du ju skänka en slant för välgörande ändamål, något som du dessutom kan göra skatteavdrag för. Men att betala via skattsedeln, solidariskt, är något som du helst inte ska tycka är särskildt bra. Att hög arbetslöshet, oavsett vilka grupper som innefattas, är ett stort problem för alla i ett samhälle ska vi helst inte låtsas om. Sänkt ersättning eller ingen ersättning alls ska tydligen lösa problemet. Hur ökad fattigdom skulle kunna skapa fler jobb har fortfarande ingen från regeringen kunnat ge ett svar på.

När Reinfeldt säger att politiken inte kan lösa arbetslösheten så blir jag faktiskt beklämd. Varför vill han ens vara statsminister om politik inte kan göra skillnad. Om du tycker att jag vantolkar statsministern, lyssna själv på Tomas Rambergs intervju av Fredrik Reinfeldt här.

Som jag ser det så behövs det en aktiv arbets- och utbildningspolitik för att ge fler arbetslösa möjlighet att få jobb. Jag har svårt att se hur det långsiktigt skulle kunna vara lösning för Sverige att satsa på en låglönearbetsmarknad där vare sig krävs språkkunskap eller utbildning. Det är skapar bara ökade ekonomiska skillnader där några förväntas vara tacksam för smulor från de rikas bord. Jag vill ökad jämlikhet, inte ökad fattigdom. Att ta tillvara allas vilja till arbete och önskan att få bidra utifrån egen förmåga är möjligt utan att göra arbetslösa och sjuka fattiga. Men då krävs en helt annan politik än den som förs från Rosenbad idag.

Om opinionsundersökningar och närvaro i riksdagen

Läser på SVTs webb där Margit Silberstein, inrikespolitisk kommentator, skriver att "Alliansen skakar i sina grundvalar" med hänvisning till opinionsundersökningar som visar att  Kristdemokraterna konstant får mindre än 4 procent i stöd av de tillfrågade. I den senaste undersökningen från Expressen/Demoskop får Kd 2,4 procent. Jag undrar vilka slutsatser som dels Kristdemokraterna drar av dessa siffror men jag minst lika nyfken på hur det stora partiet Moderaterna kommer att agera. Räknar man iskallt med att Kd inte kommer in i riksdagen 2014 eller vill man hjälpa till att höja Kd:s siffror och i så fall hur? Oavsett så är det inte mitt problem men nyfiken tillåter jag mig ändå att vara.

En annan fråga som SVT lyfter upp är att det nu finns en tjänst (för den som inte tycker att riksdagen.se räcker till trots att samma info finns där) där man se hur och om riksdagsledamöterna har röstat. För egen del så tycker jag att en mätmetod som utgår från att någon är aktiv riksdagsledamot enbart på det faktum att ledamoten deltagit i många omröstningar är helt missvisande.
Att vara riksdagsledamot innebär att man deltar i voteringar ca 3 gånger i veckan, onsdag kl 16 och torsdagar kl 12 och kl 16. Vissa veckor har vi dessutom kanske bara en omröstning på onsdagen. Om man behöver göra ett besök på hemmaplan (valkretsen), delta i vid ett seminarie/utskottsresa eller något annat som man som riksdagsledamot gör så kan man bli utkvittad. Jag tror vem som helst förstår att det behövs flera parametrar för att mäta ev aktivitetsnivå på riksdagsledamöter än bara mäta närvaro vid votering. Eller vad tror bloggens läsare?

Om hur begreppet etniska svenskar skulle trolla bort frågan om massarbetslöshet

För några dagar sedan blev statsminister Fredrik Reinfeldt intervjuad av TT (tidningarnas telegrambyrå) Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.
Statsministerns svar blev följande: Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.

Att jag reagerade starkt på Reinfeldts svar beror på två saker.
1. 2006 använde Reinfeldt begreppet massarbetslöshet och om han ansåg att det då var massarbetslöshet så borde han rimligen använda samma begrepp 2012.
2. För att slippa erkänna att det faktiskt enligt Moderat faktabeskrivning råder massarbetslöshet i Sverige försöker Reinfeldt flytta fokus från frågan och gör arbetslöshet till en etnisk fråga, dvs om det är få födda i Sverige som är arbetslösa så är det inte så allvarligt. (Undrar för övrigt hur man definierar "etniska svenskar"?)

Igår kväll hade Aktuellt ett inslag där fokus blev att statsministern fått kritik för att han sagt att arbetslösheten var högra bland utrikesfödda än inrikesfödda, vilket kritiken inte alls handlade om. Något som också framgår när man läser artikeln i ämnet  på SVT hemsida. Att andelen utrikesfödda har högre arbetslöshet än inrikesfödda har ingen förnekat, däremot brukar det vara rätt vanligt att exempelvis SD gör det till ett huvudfråga. Och när Reinfeldt uttrycker sig på ett sätt som ger honom beröm från SDs partiledare Åkesson så borde Moderaterna inse vilken retorisk väg man slagit in på.

På Arbetsförmedlingens hemsida kan man avläsa i statistiken att ex andelen unga arbetslösa och i program var 7,8 procent och för 2011 var det 9,8 procent. För hela gruppen arbetslösa 16-64 år under 2006 så handlade det om 5,3 procent medan det 2011 var 6,2 procent. Det är hög arbetslöshet. Moderaterna har vid Socialdemokraternas regeringstid kallat det massarbetslöshet men vill inte göra det idag. Det är förmodligen därför statsminister Reinfeldt försöker flytta fokus från sin misslyckade jobbpolitik.

 Jag har vid flera tillfällen deltagit vid riksdagens frågestund där Reinfeldt medverkar ca en gång i månaden. Och vid i princip varje tillfälle har Reinfeldt tagit avstånd från främlingsfientlig retorik när han debatterat mot ledamöter från SD, exempelvis vid frågestunden den 2 februari vilket jag och många andra uppskattat. Jag tror att Moderaterna kan och vill något annat än att härma sitt systerparti i Danmark eller Sarkozy i Frankrike men om då måste också man vara mottaglig och agera när det uppstår relevant kritik på uttalande från partiordförande tillika statsministern.

Att Socialdemokraterna och Moderaterna har olika syn på dagens arbetsmarknadspolitik är ingen hemlighet, däremot är vi överens om att arbetslöshet ska bekämpas och att alla människors arbetsförmåga och vilja till arbete borde tas tillvara. Så låt oss fortsätta debattera de politiska förslagen, vilket som leder till fler jobb och lägre arbetslöshet. Arbetslöshet är ett gissel för vem som än drabbas, det är därför jag och många andra är så upprörda.

För övrigt så får Reinfeldt rött ljus i Svenska Dagbladets faktakoll. Läs gärna Aftonbladets ledarkrönika av Anders Lindberg.
Bloggtips: Johanna Graf, Niclas Strandh

Andra bloggar om politik, Reinfeldt, arbetslöshet.

Att säga en sak och men göra något annat är inte hållbart

Gårdagens inslag i SVT om riksdagens inkomstgarantisystem tror jag med rätta gör många upprörda. Men först ett påpekande, förtroendeuppdrag betraktas inte som arbete och därför omfattas inte den tid eller inkomst som exempelvis en person som haft för ett fackligt eller politiskt förtroendeuppdrag i det som kallas arbetsvillkor. Man kan alltså inte få a-kassa om man efter avslutat uppdrag blir arbetslös. Att arbetslöshetsförsäkring sedan 2006 dessutom försämrats av den borgerliga regeringen, vilket gör att många andra inte heller kvalificerar sig för rätten till ersättning är bedrövligt.

Att vara folkvald är inte samma sak som att ha ett arbete. Det ställer höga krav på integritet och till skillnad från många av mina borgerliga kollegor tycker jag inte att man under sin tid som ledamot aktivt ska ägna sig åt jobbsökeri hos företag man möter i olika sammanhang. Som riksdagsledamot har jag att representera medborgarna i syfte att på bästa sätt bidra till att våra gemensamma resurser används på effektivt och ändamålsenligt samt att lagstiftning sker på ett tillfredsställande sätt.

Dagens inkomstgarantisystem handlar om att man som riksdagsledamot inte ska riskera att hamna i en beroendeställning hos ett företag för ett löfte om ett jobb i framtiden, man ska inte kunna bli "köpt". Med tanke på den debatt som varit efter bl a Sofia Arkelstens resa som sponrades av företaget Shell och andra folkvalda som åkt på resor betalda av Vattenfall och kärnkraftslobby så är det inte tagit ur luften att man ändå peka på dessa risker.

För egen del så anser jag att dagens inkomstgarantisystem för riksdagsledamöter INTE är försvarbart, det bidrar till ökat politikerförakt när det finns ett system för folkvalda som inte ställer krav på omställning och en aktiv arbetslinje. Det är bra att systemet ska nu ska förändras. Att sedan dessa förändringar borde omfatta både tidigare och nuvarande riksdagsledamöter är för mig en självklarhet.

Ni politiker

Förra veckan så förekom det en hel del debatt kring Vänsterpartiets val av bildsättning på en sk piñata i samband med 1:a majfirande i Malmö. Jag valde då att lägga upp ett TT-citat av Annie Lööf på Facebook när hon kommenterade Vänsterpartiarrangemang där barn skulle slå på en piñata med bilder av Lööf, Borg och Reinfeldt:
– Jag tycker att det är osmakligt och jag tycker att man kunde ha lagt pengarna på något betydligt vettigare, säger centerledaren Annie Lööf.
TT: Som vad då?
– Tja, reformer för arbete till fler unga.

Anledningen till att jag lade upp citatet var Lööfs kommentar om att Vänsterpartiet borde lagt partipengar på "reformer för arbete till fler unga". Några missuppfattade mitt inlägg och trodde att jag tyckte att piñataleken var en god idé, vilket jag inte tycker. Så här kommer ett längre inlägg där jag försöker ge min syn, inlägget har också publicerats som krönika i Nerikes Allehanda.

Det händer då och då att jag möts av en mening som börjar med ”ni politiker”. Ibland är det en förälder som anser att någon/några folkvalda fattat ”fel” beslut om en skolas framtid. Vid andra tillfällen handlar det om mitt eller andras arvode för uppdraget som personen vill diskutera. Allt som oftast så är i alla fall öppningsrepliken ”ni politiker” något som brukar följas av arg kritik, ibland rättvis och ibland helt felaktig. Visst är jag beredd att ta emot saklig kritik men inte påhopp. För egen del har jag sen länge bestämt mig för att inte tyst stå och ta emot vettlösa kommentarer eller personliga påhopp. Det har till och med hänt att jag skällt tillbaka på någon som jag uppfattat som dum eller hånfull gentemot mig eller någon partikamrat. För egen del så brukar det inte hända särskilt ofta men så det beror nog till största delen på två saker: jag är inte kommunpolitiker och i riksdagen befinner sig Socialdemokraterna i opposition eftersom Sverige just nu styrs av en borgerlig regering.

 Att det är någon helt annat att vara kommunpolitiker kan säkert andra bekräfta. Förra helgen besökte jag Ljusnarsberg och Hällefors, två kommuner där Socialdemokraterna är med och styr. I Ljusnarsberg är det min namne Ewa-Leena Johansson kommunstyrelseordförande och i Hällefors är det Ritha Sörling som är med och styr kommunen. Både Johansson och Sörling har tagit på sig det tuffa uppdraget att utifrån väljarnas mandat fördela de krympande skatteresurser på bästa sätt för att säkerställa en bra skola och god omsorg om barn och gamla. Det är vare sig enkelt eller populärt att tvingas lägga ned en verksamhet när pengarna inte räcker till och som kommunpolitiker på en liten ort kan du lätt räkna med att träffa medborgare som anser att beslutet skulle ha gjorts på ett annat sätt. När någon påstår att det är lätt att vara politiker så tycker jag den personen skulle be att få praoa en vecka med någon av länets kommunalråd eller en nämndordförande för att få en inblick hur ”de där politikerna” har det. Kanske blir bilden en annan och förhoppningsvis så växer insikten om hur både svårt men också inspirerande det är att få vara med att påverka utvecklingen.

 När jag fick läsa om att Vänsterpartiet i Malmö satt bilder med Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg på en stor boll som sedan skulle slås sönder, så tyckte jag inte det var en rolig grej, snarare en dålig idé. Ungefär lika dålig som Moderata Ungdomsförbundet som hade ballonger med bilder av Göran Persson som man skulle sticka en nål i. Kritisera gärna politiken men låt bli att gå till personangrepp. Tänk dig att det var din mamma eller kanske något av dina barn som var nästa måltavla, hur skulle det kännas tror du?

Är man inte nöjd med sina folkvalda så finns det flera alternativ. Dels kan man rösta på ett annat parti med andra företrädare. Dels kan man välja att engagera sig själv, varför inte redan nu? Tänk att få möjlighet att sitta i en byggnadsnämnd och ta beslut om bygglov. Eller varför inte sikta mot att bli exempelvis kommunalråd med ansvar för skolfrågor eller en av länets riksdagsledamöter. Oavsett nivå på uppdrag får du möjlighet att vara och påverka samt möta medborgare, mestadels vänliga och intresserade, som vill samtala om frågor som berör och upprör. Visst låter det lockande?

Varför vill borgarna sänka lönerna för kvinnor?

Få saker gör mig så upprörd som borgerliga partiers ambitioner att öka de ekonomiska klyftorna i samhället. De använder olika begrepp men avsikten är den samma. Det började med Moderaterna som började med att försämra arbetslöshetsförsäkringen, högre avgift och lägre ersättning. Sen var det sjukförsäkringen som försämrades, idag har över 65 000 personer utförsäkrats. Moderaterna har gömt sig bakom devisen "det ska löna sig att arbeta" men man har inga som helst ambitioner att höja löner för ex offentligt anställda. Istället gör man folk utan arbete fattiga så att de ska förstå att arbetslöshet och sjukdom är något man valt av bekvämlighet. Totalfel förstås men det är så M både tänker och argumenterar. Statsminister Reinfeldt vill inte kännas vid Rädda barnens fattigdomsrapport och inte verkar han bekymra sig för ungdomsarbetslösheten i någon större utsträckning.

På jakt efter fler väljare jagar Folkpartiet och Centern för att komma i kapp Moderaterna, Kristdemokraterna verkar avhängda även om de i vissa perioder lyckas byta plats med Centern. Senaste utspelet från Folkpartiet är att sänka lönerna i den gemensamma sektorn, partiet lägger motioner i flera kommunfullmäktige om att unga som jobbar inom skola, vård och omsorg ska få lägre löner än sina kollegor som är lite äldre. Ännu längre vill Centern gå som föreslår att alla unga ska ha 25 % lägre lön än övriga på arbetsmarknaden. Centern pratar mest om de branscher som redan har många unga anställda, ex restaurangbranschen och handeln. Är det någon som hört talas om att exempelvis McDonalds, H&M och Ica har stora lönsamhetsproblem för att man har så många unga anställda?

Så vad handlar Moderaternas, Folkpartiets och Centerns strategi egentligen om? Ingenting annat än lönedumpning. Men den har ytterligare en baksida. Kommer ni ihåg att regeringen förändrade lagstiftningen när det gäller lönekartläggning? Numera behöver inte arbetsgivare göra lönekartläggning varje år. Enligt lagen ska lönekartläggning, analys och handlingsplan för jämställda löner göras vart tredje år. Kommer ni ihåg att regeringen införde vårdnadsbidrag så att "de som vill" ska kunna stanna hemma och ta hand om sina barn för 3000kr/månaden. Kristdemokraterna behöver inte tala om sänkta löner för kvinnor, de har redan bestämt sig för att de inte ska jobba. Ser ni mönstret?

Jag ser det i alla fall vilket förmodligen beror på att jag har hängt upp mig på genus och jämställdhet. Det är alltså unga kvinnors löner som ska sänkas rejält, arbetslöshetsförsäkringen finns inte där som skydd vid deltidsarbetslöshet. Visstidsanställning, vikariat och timanställning är mer regel än undantag och protesterar du så byts du snabbt ut mot en annan ung person.

Så nu vill jag ställa tre frågor till Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund, Annie Lööf och Göran Hägglund:

1. Varför vill ni sänka lönerna för kvinnor?
2. Hur förklarar ni den ökande ojämlikheten och ojämställdheten som uppstår genom er politik? 
3. Varför motarbetar ni riksdagens jämställdhetsmål?

Riksdagens och regeringens jämställdhetsmål är följande:

Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Följande delmål anger inriktningen av regeringens politik inom området:

• En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.
• Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
• Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.
• Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Ikväll har Reinfeldt uttalat sig nedsättande om Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven. Löfven har varit fackligt förtroendevald under många år, de senaste åren ordförande för IF Metall. Det föranledde Reinfeldt att kalla Löfven för "gammal fackpamp". Syftet är uppenbart, fackligt förtroendevalda i allmänhet, och Löfven i synnerhet, ska framställas i negativ dager. Drygt 80 % av Sveriges löntagare är medlemmar i ett fackförbund och väljer sina fackliga företrädare.

Andra bloggar om Stefan Löfven, politik, jämställdhet, ingångslöner, Fredrik Reinfeldt Jan Björklund Annie Lööf, Göran Hägglund.

Hur ska ett vårdnadsbiträde kunna byta karriär ?

För några veckor sedan uttalade sig statsministern om 75 år som en kommande pensionsålder. Det uttalandet och dagens orättfärdiga arbetsskadeförsäkring var det som gav mig inspiration till en text, som krönika publicerats i Nerikes Allehanda den 13 februari, och som nu även bloggens läsare kan ta del av.

"Tänk dig att du betalar in en avgift till en försäkring varje månad som ska ge dig inkomstskydd om du skadar dig i arbetet. Tänk dig sedan att om du skadat dig på jobbet, men nekas ersättning med motiveringen att din kropp är gammal. Hur skulle du reagera? Jag blir i alla fall riktigt arg varje gång jag läser avslag på ansökan om arbetsskadeförsäkring där exempelvis en person som skadat ryggen i jobbet får veta att smärtorna efter olyckan egentligen beror på så kallade degenerativa förändringar. Det vill säga åldersförändringar i ryggen och trots att personen inte haft några ryggproblem tidigare så blir det avslag, ingen ersättning. Arbetsskadeförsäkringen försämrades 1992-1993 av den dåvarande borgerliga regeringen och var en bidragande orsak till att jag blev politiskt aktiv i Socialdemokraterna.

Dagens arbetsskadeförsäkring uppfattas inte som varken rättssäker eller jämställd trots att det gjordes en förändring i lagstiftningen 2002. Förändringen kom till just för att den skulle bli mer jämställd och att det skulle bli enklare att få en arbetsskada godkänd. Nu visar rapporter från Inspektionen för Socialförsäkringar och Försäkringskassan att det inte blivit så. Kvinnor missgynnas, och det är fortfarande få personer som får sin arbetsskada godkänd. Att förbättra arbetsskadeförsäkringen är viktigt men det behövs också ett förebyggande arbetsmiljöarbete.

 I dag finns det fortfarande arbetsplatser som gör människor sjuka, både fysiskt och psykiskt. Arbetsmiljön måste förbättras så att människor inte slits ut och blir sjuka. Förra veckan gjorde Moderatledaren Reinfeldt ett utspel om arbetslivet men valde fokus på pension vid 75 års ålder. Rätt många har upprörts av detta och påpekar att man idag har svårt att orka med jobbet fast man kanske bara är 58 år. 

Fredrik Reinfeldts ”lösning” på problemet är att de som har tunga jobb ska ”byta karriär”. Men hur enkelt är det för en person som närmar sig 60 och kanske har arbetat som brevbärare hela sitt liv att helt plötsligt byta jobb helt? Speciellt med tanke på att regeringen kraftigt har minskat möjligheten att vidareutbilda sig som vuxen. 

Att Reinfeldt väljer att flytta fokus från skadlig arbetsmiljö eller att det råder massarbetslöshet i Sverige och istället väljer att prata höjd pensionsålder för att klara av framtidens välfärd framstår för mig som oerhört märkligt. Det som behövs för att klara av att finansiera välfärden är fler arbetade timmar. Idag är det drygt 400 000 personer som är arbetslösa eller inskrivna i Arbetsförmedlingens program. Av dem i program, 180 078 personer, är det bara 5 345 personer som får en arbetsmarknadsutbildning. I regeringens favoritprogram Fas3, ökar gruppen stadigt och uppgår till nästan 30 000 personer.  

Jag svårt att se hur ett vårdbiträde eller en byggnadsarbetare ska kunna ”byta karriär” när andelen vuxenutbildningsplatser har blivit färre. Om inte de som idag är arbetslösa får tillgång till utbildning för att regeringen istället valt att prioritera sänkta skatter, hur ska de som inte orkar med sina jobb kunna få utbildning för ett annat jobb?  

När riskerna för sjukdom och skada i arbetslivet ökar samtidigt som dagens arbetsskadeförsäkring och sjukförsäkring inte ger den ekonomiska trygghet som utlovats så blir jag och många andra oroade. Om det inte oroar även Fredrik Reinfeldt så är det dags för honom att göra ett karriärbyte."

Den 14 februari debatterade jag arbetsskadeförsäkringen i riksdagen med utförsäkringsminister Ulf Kristersson, kolla in debatten här: interpellationsdebatt om arbetsskadeförsäkringen

Andra bloggar om politik, arbetsskadeförsäkringen, pension.

Det här med presentkort aka moms filibabba

Idag fick jag och övriga riksdagsledamöter en brev från restaurangkedjan Max där man hälsade oss välkomna att äta hos dem samt att Max VD Richard Bergfors riktade kritik mot riksdagsrestaurangen som valt att höja sina priser.  Med i brevet fanns ett presentkort på 100kr. Jag var inte ensam om att reagera ganska starkt på Max oblygsamma tack ska ni ha för krogmomssänkningen. Eftersom vi i Socialdemokraterna tyckte att den sänkningen var onödig och ansåg att 5,4 miljarder kr istället borde användas till satsningar på vuxenutbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik så röstade vi nej till krogmomssänkningen.
Under dagen har jag fått kommentarer från en hel del personer som anser att jag antingen skulle skänka presentkortet till dem eller till hemlösa. För egen del väljer jag att skicka tillbaka det till Max. Om restaurangkedjan väljer att istället skänka pengarna vidare är upp till dem. Jag betalar gärna mer skatt och vill se en tydlig omfördelning så att vi ökar jämlikheten. Jag vill att de som är hemlösa får hjälp till eget boende och under tiden det ekonomiska bistånd som de har rätt till. Att människor hänvisas till välgörenhet för att solidariteten brister är ingen utveckling jag gillar.

Det finns tydliga likheter mellan den borgerliga regeringens politik och Max brev. Regeringen har i sin politik konsekvent gynnat högavlönade, 49 procent av skattesänkningarn har gått till de rikaste i Sverige. De fattigaste har fått dela på 6 procent av skattesänkningen. När det gäller Max så ger man 100kr i presentkort till riksdagsledamöter som har 57 000kr/månaden i arvode, priset på dagens lunch har sänkts med 6 kr. Max och alla andra hamburgerrestauranger redan tjänat massor på regeringens politik, eftersom man fått bidrag för alla ungdomar som jobbar på dessa restauranger.

SHR som är restaurangbranschens arbetsgivarorganisation bjuder ofta in riksdagsledamöter till samtal där man redogör för hur företagen ser på dagens villkor och politiska förslag och man gör det ofta i kombination med mat eftersom dessa möten sker på kvällstid. Och det är inte unikt. Så sent som i december bjöd Reumatikerförbundet på kaffe, lussebullar och pepparkakor i riksdagens fik där man informerade om organisationens synpunkter på dagens politik. Jag försöker efter bästa förmåga förhålla mig till lobbyister utifrån vad som kan anses vara rimligt att delta vid. Jag har inte valt att åka på gratisresa med Vattenfall till Tyskland, jag åkte inte med på kärnkraftsresa till Finland, inte heller med Shell till Sydafrika. För mig har det varit viktigt att vara öppen med vad jag går på för möten, vilka seminarier och aktiviteter jag deltar i, och om det är motiverat att gå på en middag där jag bjuds på mat i samband med en föredragning. Förmodligen tycker en del att vi inte skulle gå på något.

Det här med att skicka ett presentkort till riksdagsledamöter efter en lagändring som branschen kraftigt opinionsbildat för att få igenom, det måste nog anses som anmärkningsvärt och inte speciellt begåvat. Vad hade Max tänkt att vi skulle göra? Rusa till närmaste restaurang och köpa oss en hamburgare? Kanske skicka ett tackkort och efterfråga fler politiska förslag som gynnar dem ekonomiskt? Tänkte Max överhuvudtaget?

Ps. Regeringen har ju valt att premiera välgörenhet så får en privatperson som vill skänka pengar till behövande ett skatteavdrag, detta istället för att låta oss gemensamt betala mer skatt som omfördelas. Ska vi gissa att nästa steg från Reinfeldt & Co är skatteavdrag för företag som ägnar sig åt välgörenhet? Ds.

Strävan efter ett jämlikt samhälle

Igår blev jag tillfrågad om jag ville skriva en text om Socialdemokratins framtida utmaningar. Jag vet inte om gårdagen var den bästa att snabbt skriva ned dessa funderingar men jag gjorde i alla fall ett försök. Att lyfta problem och utmaningar som handlar om politik efterfrågas så är här är i mina tankar från igår, fredagen den 20 januari, publicerade i dagens Nerikes Allehanda.

"Idag är det många som ställer sig frågan om Socialdemokratin har spelat ut sin roll som samhällsförändrare. Men även om personfrågor skymmer den politiska diskussion så finns det ett behov att titta på hur utmaningarna ser ut idag jämfört med det samhälle där vårt parti startade sitt arbete. Vi lever i ett samhälle där en del familjer köper ny bil, några planerar sin kommande utlandssemester medan andra familjers barnbidrag är det som gör att man har råd att handla mat till helgen. Våra gemensamma tillgångar i form av skolor och vårdinrättningar slumpas bort till vrakpriser allt medan det blir färre lärare, färre personal på äldreboenden.

För drygt 100 år sedan var det uppenbart att om livet ska bli bra för flertalet av oss så krävs att man hjälps åt och att strävan efter jämlikhet är vägen fram till ett bättre samhälle. Vår ideologiska kompass har inte förändras men däremot behöver vi utveckla vår politik och förnya vårt sätt att finnas i människor vardag. 

 Jag tror att det sätt som Socialdemokraterna i Örebro har valt att bygga sin politik, i dialog med medborgarna, är en förutsättning för att vårt parti på alla nivåer ska uppleva som relevanta att lyssna på. Först när människor känner igen sig i de frågor och problem som vi pratar om, först då är man också beredd att ge oss förtroende.

Att lyssna på dem som jobbar i de verksamheter som vi äger gemensamt är lika viktigt som att lyssna på dem som jobbar i eller driver privata företag. För mig är arbetslivets villkor en av de frågor som Socialdemokratin alltid haft och kommer att ha i fokus. För även om villkoren förändras och förbättras för många som jobbar så får andra sämre villkor, villkor som sliter ut och bidrar till utslagning. Stress och ofriheten är stor för alla de som tvingas gå mellan arbetspass som delats upp under dagen, där stor del av den egna fritiden får användas för att ta sig till och från jobbet.  

Vi måste tillsammans med både företag, forskare och organisationer föra samtal om hur vi kan utforma en politik för en klimatsmart tillväxt, en tillväxt som inte skadar miljön. Att bygga nya bostäder och samtidigt renovera stora bostadsområden skapar nya arbetstillfällen och förbättrar miljön för boende samt sänker energikostnaderna. Det krävs en miljö- och klimatpolitik på internationell nivå för att åstadkomma ett varaktigt resultat, miljöproblem stannar inte vid gränserna.  

Idag ser vi hur inkomstskillnaderna ökar, hur Sverige blir allt mer ojämlikt. För den som blivit rikare känns det bra men för den som hela tiden halkar efter blir vanmakten allt större. Den ökande individfokuseringen gör att många inte längre ser sig som del av helheten. Allt fler ställer sig frågan om varför de ska bry sig om andra samtidigt som vi är mer beroende av andras insatser under hela vårt liv. Där är arbetslösheten inte bara en fråga för den som är arbetslös utan i högsta grad en fråga för oss alla. Att fler får ett jobb, istället för den massarbetslöshet som råder idag, innebär att alla blir rikare. Att sjuka och arbetslösa kan känna trygghet, även ekonomiskt, minskar inte tryggheten för dem som har jobb och är friska minskar. Tvärtom, ju fler som har det bra desto bättre.

Min bild är att många medborgare delar Socialdemokratins värderingar men känner sig vilsna inför vårt parti och den politik vi för i riksdagen. Utan medborgarnas förtroende kan vi inte heller ta oss an de politiska utmaningar som vi idag ser. Nu är det upp till oss Socialdemokraterna att försöka återskapa det förtroende som raserats. Det kommer inte att bli lätt. Men att bara se på när klyftorna ökar och välfärden raseras är inte ett alternativ för den som vill ha ett solidariskt samhälle där ingen lämnas åt sitt eget öde."

Andra bloggar om Socialdemokraterna, politik.

Vad önskar du dig i julklapp?

Jag har varit dålig på att blogga i år. Den här hösten har varit tuff, och inte bjudit på särskilt mycket energi även om FN-veckorna i New York var en riktig höjdare. För mitt parti kommer nog 2011 gå till historien som ett skitår. Men det finns dem som opinionssiffror är mindre viktiga. Jag tänker så klart på alla dem som har det tufft med sin privata ekonomi eller mår dåligt av andra orsaker. Där politiken skulle kunna göra skillnad men där regeringen har valt att passivitet eller rent av hårdhet.
För deras skull och för att Sverige verkligen förtjänar en opposition på tå, så ska jag nu ta och samla energi för att åter jaga regeringen i frågor om jobben, välfärden och solidaritet med både människor och miljö.

Så här kommer sista blogginlägget för i år tillika krönika som varit publicerad i Nerikes Allehanda den 19 december. God jul och gott nytt år önskar jag bloggens läsare!

"Det är mindre än en vecka kvar till julafton och jag funderar över frågan som ställts till mig, vad jag egentligen önskar mig i julklapp. Första tanken som slår mig, förmodligen för att den fanns med under min uppväxt, är att ingen dricker något starkare än kaffe fram till Kalle Anka. För barn önskar inget hellre än nyktra föräldrar om man upplevt motsatsen. Idag är jag vuxen och det jag helst vill ha nu till jul är tid med familjen, tid och chansen att bara umgås utan att det finns ett schema eller almanacka som styr tillvaron. Skulle jag få Kerstin Ekmans senaste roman eller ett nytt pussel blir jag extra glad.  

Så vad önskar jag mig om jag får tänka lite utanför mina egna ramar och familj? Det är naturligtvis att fler borde få uppleva en god jul. Organisationerna Verdandi, Frälsningsarmén, Svenska Kyrkan och Röda korset gör betydelsefulla insatser för att fler ska få möjlighet att både uppleva lite julstämning, få äta sig mätta och befinna sig i en gemenskap där man känner sig välkommen. Så ge dessa organisationer ett ekonomiskt bidrag, minsta peng blir till stor nytta. Och samtidigt så borde vi fundera på en annan sak, är det någon som jag eller du borde bjuda hem till jul, någon som vi annars vet kommer att sitta ensam i jul? Förmår vi visa solidaritet den helg som borde vara förknippad med att just dela med sig, att ge gåvor utan att vänta sig det samma tillbaka? Ett telefonsamtal kan vara nog så betydelsefullt för den som inte längre har någon släkting eller vän på nära avstånd. 

Vidare skulle jag önska att alla äldre som idag är behov av omsorg verkligen får den vård som man behöver, inte bara nu i jul, utan året om. Förra veckan redogjorde flera pensionärsorganisationer, fackförbund, demensförbundet och forskare för hur bemanningen stadigt har minskat inom äldreoomsorgen samtidigt som andelen äldre ökar. Från regeringens sida har man ansett att det finns ekonomiskt utrymme med 5,4 miljarder kr i sänkt krogmoms. Hur många fler anställda inom vården av äldre skulle dessa miljarder räcka till?

Förra veckan utvisades en armenisk familj som levt i Ånge i över tio års tid, ett av de tre barnen har levt i större delen av sitt liv i Sverige. Bara en dag senare skickades en svårt cancersjuk man till Afghanistan, resten av familjen är kvar i Karlskoga. Samtidigt som detta sker så ska vi vuxna försöka förklara för barnens klasskamrater och vänner varför något sådan kan ske i ett av världens rikaste land. Jag önskar därför att begreppet synnerligen ömmande omständigheter förändras via beslut i riksdagen, något som skulle göra att barnens asylskäl prövas utifrån barnens bästa och att familjesplittring kan undvikas.  

En fjärde önskning är att Polisen, sjukvården, socialens personal och Kvinnohuset får en lugn julhelg. För är deras helg lugn så innebär det att väldigt många familjer har sluppit våldsamheter, fylla och elände. Framför allt så skulle många barn slippa se på när pappa eller någon annan man är våldsam mot barnens mamma. Känner du någon som behöver stöd eller hjälp, ring på en gång.

 Kanske skulle jag ha nöjt mig med att skriva en materiell önskelista för att vara säker på att få det jag önskar mig. Men jag chansar hellre på att det som verkar svårt, rent av ouppnåeligt, kan bli verklighet för många än att inte ha några drömjulklappar alls. Så vad önskar du dig i julklapp?"

Läs också om Den andra sidan av julen i DN bra skrivet av Elin Viksten.

Carema, Moderaterna och Det sovande folket

När Carema-skandalen uppdagades så skrev jag en krönika som publicerades i Nerikes Allehanda den 21 november, dvs en månad sedan. Det jag inte skrev om då var alla de kopplingar som finns mellan Moderaterna och Carema. Enligt min åsikt är det en av flera orsaker till att Moderaterna i det längsta sagt nej till lagstiftning om redovisning av partibidrag. När vi senast röstade om frågan i riksdagen, den 7 december, valde jag rösta på Miljöpartiet och Vänsterpartiets reservation. Jag litar nämligen inte på det regeringsparti som satt i system att konsekvent göra egna vänner rikare på sjuka och arbetslösas bekostnad. Den aktuella Moderata politiken som just nu gör hårt avtryck i många medborgares hem är effektivt redovisad i boken Det sovande folket vilket jag rekommenderar er att läsa. Min bild är att Fredrik Reinfeldt mycket metodiskt öppnar för lönedumpning samtidigt som en ineffektiv arbetsmarknadspolitik låser in arbetslösa i FAS3 istället för att ge personerna relevant utbildning som kan leda till jobb. Och när allt mindre resurser finns att fördela i kommunen, som får ta kostnaden för en misslyckad regeringspolitik, så blir det besparingar i skolan/barnomsorgen och äldreomsorgen. Allt fler undrar om man inte ska skaffa sig ett privat alternativ. Och Reinfeldt ler i mjugg.

Här är i alla fall mina reflektioner kring hur det kan komma sig att vi överlåter vården av våra nära och kära till riskkapitalbolag:

Hur är det möjligt att pengar som vi gemensamt avstår från, och som vi vill använda för att skapa trygghet och välfärd, istället hamnar i skatteparadis? Hur är det möjligt att företagsledare får bonus när man bedrivit verksamhet som vanvårdar gamla människor, när vanvård av djur leder till böter eller fängelse? Det är inte bara jag som upprörs över hur privatiseringen av äldreomsorgen tagit sig groteska former. Rapporterna i media om vårdföretaget Carema ger en bild av cyniska vinstintressen i äldreomsorgen som skapar ilska hos många men också oro bland äldre och anhöriga. Caremas införande av ett incitamentssystem som gjort det möjligt för höga chefer att få bonus medan de äldres blöjor återanvänds i syfte att spara pengar är så långt ifrån begreppen humanism och god etik att man häpnar. Och jag undrar hur det är möjligt för de anställda att jobba kvar när deras uppgift inte längre handlar om omsorg utan snarare förvaring. Kanske blir det så att dessa rapporter skrämmer bort unga kvinnor och män som annars skulle välja omsorgen som sitt framtidsyrke.  

Carema-skandalen pekar dessutom på ett faktiskt problem med att släppa in vinstintressen på ett område där marknadskrafterna varken kan eller ska få råda. Min bild är att det behövs mer resurser till äldreomsorgen för att höja kvaliteten. För även om det finns arbetssätt som kan förändras så är det här ett område där jag är rätt säker på att gränsen för rationalisering är nådd för länge sedan. Alla som jag har träffat inom omsorgen har visat stort engagemang i sitt arbete. Men alldeles för många har vittnat om hur kravet på ökad effektivitet och minskad bemanning lett till att man inte hinner med att just visa omsorg om de gamla. Frågan om hur vi i kommuner ska använda våra gemensamma resurser för att ge medborgarna en god omsorg och med fokus på individens bästa har helt kommit på avvägar när konkurrens och valfrihet är det som istället tillåts dominera debatten om välfärden. Regeringens lösning på problemet med en underfinansierad verksamhet är att man ska tvinga kommunerna att privatisera äldreomsorgen. Kan någon förklara för mig vad det är för valfrihet att välja mellan ett underbemannat kommunalt äldreboende och ett underbemannat privat äldreboende som dessutom gör vinst? Jag anser att det är bättre att satsa på förbättring och utveckling av det vi äger tillsammans istället för att låta pengarna försvinna ner i ägarnas fickor.  

För om vi valde att stoppa vinstuttag från gemensamt finansierad verksamhet och istället såg till att investera i äldreomsorgen så skulle både de som jobbar där och de äldre må så mycket bättre.  Jag menar att man varken kan eller ska mäta barn, sjuka eller gamla i termer av lönsamhet. För om man gör det, om man bestämmer hur lång tid det får ta att hjälpa gammal att äta eller att duscha en dement person, hur värdesätter man sedan den insatsen? Ska det bli bonus om duschen hanns med på två minuter istället för tre? Jag har svårt att förstå hur vi kunnat tillåta att människovärdet rationaliserats bort och numera beskrivs som kostnadsenheter. Om privata vårdföretag anser att det är ok idag att göra vinster genom att spara in på blöjor och vanvårda gamla idag, vad har vi då att vänta oss av framtiden? Det som nu har uppdagats och som förmodligen vi kommer att få se mer av, det är inte värdigt att kalla det välfärd. Inte ens en torftig välfärdskärna.

Besök i FNs generalförsamling och briefing med säkerhetsrådet

I höst har jag fått möjlighet att ingå i en av två delegationer från riksdagen som besöker FNs 66:e generalförsamling under två veckor. Min grupp är först ut och några av oss kom i lördags, andra i söndags med våra två moderata kollegor anlände måndag eftermiddag pga Moderatstämman som pågått hela helgen. Vårt program som sträcker sig från måndag till fredag uppdateras dagligen då vissa programpunkter stryks medan andra kommer till. Stående punkt varje morgon är genomgång på svenska representationen i FN som befinner sig på 4 minuters gång väg från FNs högkvarter.

En av gårdagens höjdpunkter var att få sitta på Sveriges plats och lyssna på debatten i generalförsamlingen. På eftermiddagen hade jag lyckats leta mig från till tredje utskottet (mänskliga rättigheter, sociala och humanitära frågor) där mötet helt plötsligt ajournerades för en ordningsfråga. Under flera timmar diskuterades talarordningen i större och mindre grupper. Debatten kom aldrig igång igen på tisdagen utan fick skjutas till onsdagen. Politiska beslut är viktiga men ibland är det lättare att ägna sig åt formaliafrågor, något jag tror många känner igen som har eller har haft ett politiskt uppdrag.

Efter morgonmötet, med en snabb överblick av situationen i bla Syrien och Mellanönstern, deltog vi vid en briefing i FNs säkerhetsråd om läget i Libyen. Samtidigt som detta pågick en diskussion om Palestina-frågan i andra utskottet. Vid lunchmötet fick vi sedan en genomgång av hur stor del, eller rättare sagt liten del av FNs fredsbevarande insatser som Sverige står för. Något som chefen för DPKO (department of peacekeeping operations) indirekt tog upp genom att lyfta fram det arbete som Sverige tidigare har varit mer engagerat i. Numera har vi uppenbarligen flyttat fokus från att delta i det fredsbevarande arbete som leds av FN till att delta i EU-ledda styrkor på FN-mandat. Den frågan räknar jag med att ta med tillbaka till riksdagen.

Som avslutning på onsdagens program fick vi en genomgång av arbetet med klimat och hållbarutveckling av Janos Pasztor (exekutiv sekreteratere för Ban Ki-Moons High Level Commission on Global Sustainability). Pasztor ansåg att om världens regeringar menade allvar med att försöka åstadkomma märkbara och framåtsyftande förändringar så skulle man skicka sina finansministrar till Rio 20 , toppmötet om hållbar utveckling och inte sina miljöministrar. Frågan är bredare än så, det går inte att tro att det är en enskild fråga som kan hållas sepatar från övriga politiken. Jämställdhet är därför en första punkt för att nå en hållbar utveckling ansåg Pasztor. Han lyfte också upp behovet av utbildning, sociala skyddsnät och sociala investeringar. Just det, en fråga som vi Socialdemokrater lyfter fram i vår riksdagsbudget :)

Det är svårt att sortera bland alla intryck när man dels befinner sig i ett helt nytt sammanhang och dessutom i en otroligt spännande stad. En sak som jag dock inte tycker är spännande är det faktum att alla förväntas betala dricks på mellan 15-20 procent av notan för att personalen som serverar ska få lön. Eller att jag ska lägga 1-2 dollar på hotellrummet varje morgon för att städpersonalen ska få ihop till sitt levebröd. Inte konstigt att 42 miljoner amerikaner, inte bara arbetslösa, är beroende av matkuponger från staten för sin överlevnad när lönerna är så sjukt låga. Och för er som hittills inte förstått det. Det är det här systemet som Reinfeldt & Borg hämtar sin inspiration från när Moderateran vill ha otrygga anställningsformer och lägre löner för ungdomar.

När ska medierna granska Filippa Reinfeldt och Moderaternas sjukvårdspolitik?

Idag så har DNs Stockholmsbilaga en artikel om Moderaten Filippa Reinfeldt. Fast den handlar så klart inte om hennes uppdrag som sjukvårdspolitiker. Istället så får vi se bilder på en nöjesåkande Reinfeldt. För egen del anser jag att det är ett demokratiskt problem med flera mediers hantering av Filippa Reinfeldt när ansvarigt landstingsråd granskas inte utifrån den sjukvårdspolitik hon bedriver. Om det beror på att hon är kvinna eller på att hon är gift med landets statsminister vet jag inte men uppenbarligen är privatpersonen mer intressant är politikern.

TV4  har dock koll på att Filippa Reinfeldt är ansvarig för att kvinnor i Stockholm inte får säker vård vid mammografiundersökningar. Att privata vårdföretags möjlighet att tjäna pengar kommer före säker sjukvård för medborgarna är inget annat än en stor skandal. Frågan är om Filippa Reinfeldt kommer att medverka vid Rosa bandets tv-gala, fast den här gången i en mindre smickrande roll?

Angående skillnader i politiken så presenterade Socialdemokraterna sitt budgetalternativ igår (läs mer här) och där finns bl a en satsning med en miljard kr till sjukvården för att man ska slippa försämra högkostnads-skyddet på det sätt som regeringen föreslår. Och på tal om högkostnadsskydd och avgifter, visste bloggens läsare hur mycket det kan skilja i avgift vid ett besök på sjukhus? Här kommer en berättelse om skillnaden mellan att bryta foten i Stockholm eller att göra det i Örebro. Texten är tidigare publicerad som krönika  i Nerikes Allehanda:

"Vad kostar det att bryta en fot om man är 19 år? Svaret på den frågan beror så klart på var i Sverige 19-åringen bor någonstans. Nu är det inte tydligt för alla att sjukvård kostar olika beroende på vilket landsting man bor i. För knappt två veckor sedan fick jag och min ena dotter testa Stockholms läns landstingsvård i praktiken. Dottern var på besök hos mig för att vara med vid riksdagens högtidliga öppnande men efter en fallolycka insåg vi att det hennes fot var i behov av en läkarundersökning. 

Efter ett par telefonsamtal stod det klart att dottern behövde ta sig till SÖS, Södersjukhusets akutmottagning. Först var det ett samtal med en sjuksköterska, som gjorde en första bedömning av dotterns tillstånd, sedan vidare till kassan där man fick betalar samma avgift som bosatta stockholmare över 18 år, 350 kr. För dem som är under 18 år är akutavgiften120 kr. I Örebro läns landsting är all sjukvård avgiftsfri upp till 25 år. Eftersom läkaren på SÖS misstänkte benbrott i foten så skulle dottern ta sig vidare till röntgenavdelningen. Och här kom nästa överraskning med ytterligare en avgift på 200 kr. I Örebro läns landsting kostar en röntgen inget extra oavsett om man är över eller under 25 år vid ett läkarbesök eller efter remiss.

Efter en koll på röntgenbilderna konstaterades ett benbrott i foten och dottern blev gipsad, här var det dock ingen extra avgift (hade nästan väntat mig det). Därefter lite råd och ytterligare en betalning på 100 kr för lån av kryckor i tre månader, samma avgiftsnivå som i Örebro läns landsting. Eftersom akutläkaren var osäker på om foten behövde opereras så fick dottern en remiss och åkte dagen därpå hem till Örebro. Här det var dags för ett besök på ortopedmottagningen på USÖ där man efter en ny röntgen konstaterade att det just nu räckte med en omgipsning. Inga avgifter, men samma undersökning plus ny röntgen i Stockholm hade kostat ytterligare 370 kr. För en person över 25 år så kostar det 130 kr vid remitterat besök hos specialist i Örebro. Under akutbesöket så kunde jag inte låta bli att informera merparten av personal på SÖS i Stockholm som jag kom i kontakt med om skillnader mellan landstingens avgifter. (Jo, dottern tyckte nog att jag var lite väl pinsam). För några på SÖS verkade avgiftsskillnaderna mellan landstingen komma som en stor överraskning, som en sjuksköterska sa ”jag trodde det var likadant över hela landet”. Andra verkade mer luttrade, ”jaja det där har våra politiker bestämt”.

Så vad är då skillnaden mellan Stockholms läns landsting och Örebro läns landsting, förutom storleken? För mig är den tydligaste skillnaden att Filippa Reinfeldt och Moderaterna styr sjukvården i Stockholm medan Marie-Louise Forsberg-Fransson och Socialdemokraterna styr i vårt län. När Moderaterna har valt att sänka skatten och privatisera sjukvården så har Socialdemokraterna valt att prioritera en mer jämlik sjukvård där behovet måste få styra, inte marknaden. I Örebro läns landsting har den politiska ledningen tagit hänsyn till att många under 25 år studerar och därmed har en låg inkomst. För en 19-åring med bruten fot är 900 kr den mest konkreta skillnaden. Framför allt så märks skillnaden för den som har en låg inkomst, det är inte alla som har en tusenlapp liggande till oförutsedda utgifter."

Andra bloggar om politik, sjukvård, Socialdemokraterna, Moderaterna, Örebro, Stockholm, Rosa bandet, bröstcancer, patientavgift.

nya nya nya nya nya nya nya ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar (men vad hände med utanförskapet?)

Det var en tagg på twitter som triggade igång mig igår. Förmodligen har det legat och pyrt rätt länge någonstans i den mentala hårddisken men efter en tågresa på väg till riksdagen formulerades följande fråga hos mig:
Hur rackarns skitnödigt nervöst är det inte att använda ordet "nya" för att beskriva samma gamla produkt/vara/parti som nånting fräscht, ja rent av modernt?

År 2002 gick Bo Lundgren och Moderata Samlingspartiet till val på att sänka skatterna med 120 miljarder kr. Resten kommer ni ihåg, Lundgren fick gå men kvar blev Anders Borg och till sällskap fick han Fredrik Reinfeldt, Sven Otto Littorin och så småning om Per Schlingmann. 2006 fick Moderata Samlingspartiet väljarnas mandat att tillsammans med C, Kd och Fp styra landet. Det skulle löna sig att arbeta. Inte genom högre lön. Istället var det ersättning för arbetslösa som sänktes, sjuka blev utförsäkrade och tillsammans med pensionärer så ingick man i gruppen som skulle betala högre skatt än löntagarna.
Sedan 2006 har skatten sänkts i klass med den politik som Lundgren förlorade valet på 2002.

Idag, när budgeten presenteras, är paradgrenen från Reinfeldt och Borg sänkt krogmoms och skatteavdrag för de som vill bidra till välgörenhet. Modellen är "om det regnar på prästen så stänker det på klockaren" eller "smulor som trillar ned från de rikas bord ska föda de fattiga". Och samtidigt funderar Moderata Samlingspartiet som bäst på att byta namn, kanske till "Nya Moderaterna". Om det var ny politik så hade jag förstått poängen men när det är samma politik som Bohman, Adehlson, Bildt vurmade för och som nu Reinfeldt genomför så fattar jag inte vad som är poängen med att använda ordet "nya". Förutom att det ger bra med poäng i wordfeud. Eller för att man vill skapa en bild av något nytt, nånting spännande, rent av ljust och fräscht.

Om sänkt krogmoms och skattavdrag för välgörenhet skulle bidra till att göra Sverige mera jämställt och jämlikt så skulle jag vara den första att applådera. Om det skulle bidra till fler bostäder, nya järnvägar,en offensiv klimatpolitik och färre utförsäkrade så skulle jag jubla. Men tyvärr. Jag tror inte på Moderata Samlingspartiets vision om att ökade ekonomiska klyftor  bygger ett bättre samhälle.

Att satsa 5,4 miljarder kr på sänkt krogmoms istället för att satsa på 100 000 utbildningsplatser är ett medvetet val. Det är inte,enligt mitt sätt att se det, ett ansvarskännade val mitt i ett ekonomiskt osäkert läge. Att Reinfeldt och Borg nu använder ordet ansvar på ett sätt som för tankarna till nya nya nya nya gör det inte mer ansvarsfullt.
Hörde jag någon säga att det var "ny politik"? Och var tog egentligen ordet "utanförskap" vägen? Varför är finansministern naken?

Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, DN, Expressen 1, Expressen 2, SvD1, SvD2, SvD3

Andra bloggar om politik, Moderaterna, budget.
Bloggtips: Ett hjärta rött, Mitt i steget, LO-bloggen

En riktigt dålig medianyhet

Min sista (?!) krönika i Karlskoga-Kuriren publiceras här på bloggen med förhoppning om att debatten om dagens mediastruktur ska vakna till liv igen. Vad får det för konsekvenser för samhället, den politiska debatten? Hur påverkar det journalistiken och journalisternas arbetssituation? Och framför allt, hur påverkas demokratin av att Sverige går mot en utveckling där medierna ägs av några få?

"Så var det då dags även för Karlskoga och Degerfors att drabbas av tidningsmonopol. När ägaren till Karlskoga Tidning, NWT-koncernen, nu har bestämt sig för att köpa Karlskoga-Kuriren så är det knappast en positiv nyhet. För nu försvinner med största sannolikhet en oberoende socialdemokratisk ledarsida och jag måste erkänna att det känns väldigt dystert. På nyhetssidan så är risken stor att allt som idag får plats i tidningen inte längre kommer att betraktas som nyheter. Idag är det två tidningar med olika ägare som konkurrerar om läsare i Karlskoga och Degerfors men med bara en ägare så försvinner en del av den konkurrensen.

För oss som bor i Örebro och som följt tidningsutvecklingen sedan Örebro-Kuriren lades ned i oktober 2005, är det uppenbart att tidningsmonopol inte är av godo. När Nerikes Allehanda blev ensamma på både tidnings- och annonsmarknaden så påverkade det så klart prisutvecklingen men också nyhetssidorna. Dessutom verkade det bli mycket svårare att få in debattartiklar från politiska partier till vänster. Några år senare fick man trots allt lite konkurrens och då började det hända saker. Ledningen för tidningen ETC bestämde sig för att starta en lokal ETC Örebro, något man gick ut och berättade om i mars 2008, det skulle vara en tidning med rödgrön politisk profil. Tidningen kommer ut en dag i veckan, fredagar, och bevakar frågor som inte Nerikes Allehanda alltid tycker är det mest relevanta. Inte långt efter att nyheten om ETC Örebro hade presenterats fick jag och tre andra socialdemokrater erbjudande att skriva måndagskrönika i Nerikes Allehanda, som har en oberoende liberal ledarsida. Frågar du mig så tror jag inte det var en ren tillfällighet att dessa händelser låg varandra väldigt nära i tiden.

Nu kanske en del av läsarna inte tycker att det spelar någon roll med en eller två mindre tidningar för samhället i stort men det är fel. För en sak som man kunnat se hos NWT-ägda tidningar är att borgerliga partier haft 50% rabatt på annonser medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fått betala fullt pris. Jag försöker föreställa mig hur det kommer att påverka samhällsdebatten och valet 2014 i Karlskoga och Degerfors om det bara finns en tidning, med en tydlig borgerlig ledarsida, och med annonsrabatt för borgerliga partier. Ganska dystert eller hur?

Och dystrare kan det bli för några av 20 anställda på Karlskoga Tidning och 23 på Karlskoga-Kuriren eftersom tanken enligt ägaren är att man ska åstadkomma ”samordningsvinster”. För egen del har jag ingen aning om det här är min sista krönika i Karlskoga-Kuriren eller om blir fler, något besked lär jag och alla andra krönikörer få inom kort. När NWT-koncernens Vd Mats Muregård säger att tidningen ”kommer att finnas kvar i någon form” så tillåter jag mig vara skeptisk till att det skulle innebära något positivt för de som tidigare har läst Karlskoga-Kuriren i pappersform sex dagar i veckan. Den mediala mångfalden backar när tidningsjättarnas enfald tar över, det är en riktigt dålig nyhet."

Andra bloggar om politik, media, journalistik, NWT, NA,
granskning, demokrati.