När girighet blir det enda som styr företagen

I går kom beskedet att Nordea kommer att göra sig av med 2000 anställda. Vinsten som under andra kvartalet i år uppgick till mer än 3,1 miljarder kr tillfredsställer tydligen inte ägarnas behov eller snarare girighet. Samma dag som beskedet kom hade jag en krönika i Nerikes Allehanda,NA, där jag ställde just frågan om hur långt denna girighet ska tillåtas gå. Hur stor vinst är egentligen tillräcklig och när ska företagen se sina anställda som en tillgång och inte bara en kostnadsmassa? Ett exempel som jag lyfter i krönikan är Posten.

Så inte blir jag förvånad när företaget idag redovisar att man ska spara ytterligare en miljard på kostnader. Det är samma ledning som i april beslutade att ge ägarna, svenska och danska staten en miljard kr i vinstutdelning. Vilka som får betala för kommande besparingar är naturligtvis kvarvarande anställda som förväntas arbeta ännu hårdare fast nu med färre arbetskamrater.

Här är krönikan som publicerades i NA den 29 augusti:
Hur mycket vinst ett företag måste generera? När räcker det? Det är en fråga jag funderat över i många år. Första gången jag började tänka i dessa banor var när jag i 15-års åldern fick höra talas om ett företag som skulle läggas ned för att vinsten inte var tillräckligt stor. Företaget gick med vinst, det fanns pengar till nyinvesteringar, det betalades ut en hyfsad vinst till ägarna men dessa var ändå inte nöjda. Det verkade inte finnas någon gräns för girigheten.

Men när endast maximering av ekonomisk vinst får styra ett företag riskerar arbetsglädjen att försvinna för många anställda. För om det ska bli en större vinst så krävs det att företaget kan ta ut högre pris alternativt sänker sina kostnader genom rationalisering, oftast sker både och. För den enskilda arbetstagaren innebär det allt som oftast att färre personer ska göra mer på kortare tid. Förra veckan gjorde jag en dags prao på ett postkontor i Umeå. Innan jag blev invald i riksdagen september 2006 hade jag arbetat som brevbärare i 22 år. Jobbet, nu precis som 1984, går ut på att dela ut post och reklam. Fast idag sker det under helt andra omständigheter. Jobbet har blivit så mycket mer fysiskt krävande, kroppen har svårt att orka med jobbet och känslan av att inte hinna med sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid är något som återkommande kommenterades av brevbärare i Umeå men också av deras kollegor i Örebro.

Förra året gjorde Post Nord, som Posten Sverige ingår i, en vinst på 1,3 miljarder kr, dvs 1 300 000 000 kr. Orsaken till den stora vinsten? Enligt förre VD:n Lars G Nordström så ”ligger stora kostnadsanpassningar bakom framgången”. Uttryckt på annat sätt så kan man också beskriva det med att många anställda som gått i pension inte har ersatts av ny personal, att de som nyanställs bara får jobba deltid eller blir timanställda. Eller att man pressar in anställda i trånga lokaler. För egen del så tycker jag mig se att samtidigt som företaget jag är tjänstledig ifrån gör en stor vinst så drar man sakta men säkert på sig en förlust. Men den förlusten kommer inte att redovisas i något bokslut, lika lite som att man skulle redovisa sina anställda som en tillgång. Anställdas lojalitet och företagets ”själ” går inte att värdera i kronor och ören så där enkelt som lokaler och inventarier låter sig göras. Förlusten som uppstår när enskilda slutar bry sig om det som kallas kvalitet, om kundservice, kommer inte ses i första kvartalsbokslut men däremot om några år, när vinsten minskar och svårigheten att rekrytera personal uppstår.

För mig är Posten bara ett av många företag där anställda upplever att arbetslivets villkor försämrats. Fråga någon som jobbat på exempelvis Nerikes Allehanda, ICA eller Volvo under flera år så lovar jag att några kommer ge en liknande bild. Och trenden är den samma inom flera delar av arbetsmarknaden. Men det måste inte vara så. Trender kommer och går. Kan vi inte komma överens om att det är grymt otrendigt att ha visstidsanställda men väldigt inne med fast anställning? Hur otrendigt är det inte med starkt styrda arbetsuppgifter och arbetstider? Visst borde det vara självklart att organisera arbetet så att folk slipper bli sjuka och utslitna av sitt jobb? Det är dags att sätta orättfärdiga vinster på utelistan och arbetslivets villkor på innelistan.

Andra bloggar om politik, Nordea, Posten, girighet, vinst, arbetslivets villkor.

Nätkärlek/vänskap är större än hatet

Efter terroristdåden i Oslo och på Utöya har återigen diskussionen om näthat tagit fart. Helt klart är att det finns de som väljer att skriva om sitt hat mot politiker, mot kända och okända personer men också genom anonyma mejl eller t ex via artikelkommentarer på Aftonbladets ledarsida. En utveckling som gör att DN precis som flera andra tidningar väljer att begränsa möjligheten till läsarkommentarer. Just möjligheten att kunna vara anonym verkar dessvärre ta fram det lägsta hos en del personer. Att några använder möjligheten att vara anonym för att kränka andra på nätet innebär inte att vi direkt måste fatta politiska beslut för att ta bort möjligheten att vara anonym. Däremot så måste personer som väljer att kränka/mobba/hota andra vara beredda på att deras anonymitet kan röjas av myndigheter när det gäller uppenbara brott.

Och så tänker jag på det som den unga AUF:aren Stine Renate Håheim som efter terroristdåden citerade en vän "Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans". För precis så kan det bli, allt fler som visar kärlek istället för hat både på och utanför nätet.

Nätkärlek och nätvänskap är näthatets raka motsats och jag är inte ensam om att ha lärt känna flera nya vänner genom den här bloggen, Twitter och Facebook. All den generositet som så många visar när någon letar efter fakta, jobb eller kanske bostad, när man har problem och behöver hjälp är helt fantastisk. Eller samtal som börjar med en politisk kommentar kan utvecklas i en ny riktning som ger nya perspektiv på en fråga man från början trodde sig veta allt om. För egen del så önskar jag att fler skulle välja att skriva positiva kommentarer på nätet, inte bara nöja sig med "FB-gilla". Jag tror faktiskt att nätkärlek/vänskap är större än hatet, vi har alla möjligheter att visa det också. Det innebär inte att man ska sluta kritisera eller ifrågasätta andras åsikter. Men man kan göra det på respektfullt sätt. Även jag har nog dragit iväg i min kritik av mina politiska meningsmotståndare på ett sätt som lämnar övrigt att önska.

Ett initiativ från twittraren Sven Järgenstedt är att via taggen #genons vara generös/positiv mot någon man exempelvis haft en twitterdebatt med. Eller kanske som i mitt fall, en politisk motståndare. Så därför Maud Olofsson, här några rader om mina tankar kring våra debatter:

Du och jag har haft många interpellationsdebatter i riksdagen om ägande och försäljning av statliga bolag, om kvotering till bolagsstyrelser, om VD-bonusar, om energi & Vattenfall och Posten. Vi har sällan varit överens men jag har gillat att debattera med dig. Du har varit engagerad och tydlig med din politiska agenda. Du har stått upp för småföretagare, särskilt vurmat för att fler kvinnor ska ta steget och starta eget. Du har hela tiden backat upp det lag du tillhör vilket har märkts när du tvingats till kompromiss om både höjda arbetsgivaravgifter för småföretagare samt energiöverenskommelsen som innebär att du medverkat till att öppna upp för mer kärnkraft i Sverige. Din energi i talarstolen har i många avseenden smittat dina debattmotståndare och gett upphov till starka känslor i talarstolen. Jag är ganska säker på att en del av kritik som du fått framförallt i medierna har ett tydligt genusperspektiv. Tack för debatterna hittills Maud.

För övrigt så tycker jag det är viktigt att skilja på näthat och kritik. Bara för att folk inte gillar det jag eller någon annan skriver på en blogg eller i en tidning så kan man inte göra det så enkelt som att kalla det näthat. Att kunna skilja på sak och person är svårt men bara för att något är svårt betyder det inte att vi ska låta bli. Och ibland är det faktiskt så att det är kärleksfulla kritikers sanning som sårar mest. Förmodligen för att de ofta har rätt.

Andra bloggar om politik, näthat, nätkärlek, bloggar, Twitter, Facebook, Maud Olofsson.

Förändring och förnyelse för S-Kvinnor

I april skrev jag här på bloggen att jag tackat ja till att kandidera till uppdraget som ordförande för Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, S-Kvinnor. Några dagar senare skrev jag, Ylva Johansson och Lena Sommestad var sin debattartikel på SVT debatt där vi redogjorde för våra kandidaturer och framtid för S-Kvinnor. Den här öppenheten, att vi inte bara ville utan också stod för det, väckte en viss förvåning men också glädje både i och utanför S-Kvinnor. Många har sagt att vi nu öppnar upp för en annan process än det som Socialdemokratiska partiet tillämpat när det gäller val av partiordförande.

I slutet av juni skrev jag ett nytt debattinlägg på Politikerbloggen
"S-Kvinnor, Socialdemokratiska Kvinnoförbund befinner sig vid ett vägskäl. Från 2003 har vi kunnat se en utveckling där antalet medlemmar har minskat kraftigt, detta samtidigt som förbundets roll som opinionsbildare sakta men säkert reducerats till att bli en ojämn och i många avseende frånvarande deltagare i samhällsdebatten."

Min förhoppning var att åstadkomma en mer livlig debatt inför S-Kvinnors förbundsmöte augusti där enskilda medlemmar, klubbar och distrikt skulle ge sin bild av hur man ser på förbundets nu och framtid. Den debatten har nästan helt uteblivit, kanske beroende på sommarledighet eller kanske för att valberedningen veckan därpå meddelade att man föreslår Lena Sommestad som ny förbundsordförande. Valberedningens förslag signalerar ju förändring och förnyelse för S-Kvinnor och det verkar uppskattas av landets kvinnoklubbister. Vid ett seminarie i Almedalen, anordnat av ABF och S-Kvinnor, Frihet och framgång kräver jämställdhet – tid för nya reformer! medverkade jag, Lena & Ylva och diskuterade hur politiken kan bidra till ett mera jämställt samhälle. Här kan du seminariet i efterhand.

Nu, efter några veckors funderande, har jag meddelat valberedningen att jag stödjer Lena Sommestad som ordförande. Valberedningen har föreslagit mig som ny ledamot i förbundsstyrelsen och det känns bra. Några undrar nu kanske varför jag inte fullföljer min kandidatur som ordförande. För mig finns det två starka skäl:

1. Lena Sommestad har visat ett stort kunnande och engagemang, hon är orädd och har tydliga ambitioner med hur hon vill att S-Kvinnor ska förändras och utvecklas. Lena har och kommer också i fortsättningen ta ledning i samhällsdebatten i frågor som är centrala för S-Kvinnor.
2. S-Kvinnor behöver ett nytt ledarskap och därför vill jag att ombuden på förbundsmötet ska ha ETT starkt alternativ till nuvarande ordförande Nalin Pekgul som inte förmått att flytta fram positionerna för vare sig S-Kvinnor eller jämställdhetsdebatten.

Den 26-28 augusti har S-Kvinnor sitt förbundsmöte där ombuden ska debattera politik och ta ställning till valberedningens förslag på ny ordförande, ny förbundssekreterare och en ny förbundsstyrelse. Jag kommer att vara på plats i Luleå och ser fram emot en nystart för både S-Kvinnor och jämställdsdebatten.

Bloggtips: Ylva Johansson och Lena Sommestad.

Andra bloggar om politik, S-Kvinnor, jämställdhet, Lena Sommestad, Ylva Johansson, Nalin Pekgul.

Om ett angrepp på demokratin

Efter en intensiv Almedalsvecka och EU-nämnd den 15 juli var det dags för mig att ta lite ledigt från politiken. Två veckor med sol och bad, promenader och bokläsning har varit riktigt skönt. Vanligtvis brukar jag försöka låta bli både blogg, Fb och Twitter samt hoppa över det merparten av webbnyheter under några veckor. Nu blev inte ledigheten som vanligt beroende på det terroristdåd som drabbade Norge med full kraft den 22 juli. En vecka senare skrev jag en krönika som publicerats i Nerikes Allehanda den 1 augusti. Nu, sittande på tåget upp till Stockholm för besök på SSUs kongress och Pride, två vackra mötesplatser för demokratiska samtal, så får också bloggens läsare ta del av krönikan här:

"Fredageftermiddag den 22 juli sitter jag på en strand i Kroatien. Det plingar till i min mobil och jag läser ett textmeddelande från TT om en kraftig explosion i regeringskvarteren i Oslo. Två timmar senare har jag fått ytterligare tre meddelande varav ett om skottlossning på ett läger hos norska socialdemokratiska ungdomsförbundet AUF. Senare på kvällen följer jag händelseutvecklingen på Euronews på TV och via internet där terroristdådets omfattning börjar växa fram. Natten till lördagen tror jag det var många fler än jag som hade svårt att sova. Vad är det som händer? Kommer det ytterligare attacker? Varför skjuter någon kallblodigt ihjäl ungdomar?

Redan ett dygn efteråt vet vi att en man är gripen och misstänkt för både bomben i Oslo och för massakern på Utöya. Ytterligare ett dygn senare och nu har vi via media och internet fått reda på att den misstänkte norske terroristen har planerat sitt illdåd under flera års tid. Målet var det norska Arbeiderpartiet och dess ungdomsförbund AUF som skulle åsamkas största möjliga skada genom att döda så många som möjligt av ungdomarna. Ett syfte var också att skrämma andra unga från att bli politiskt engagerade. Det var ett angrepp mot hela det norska samhället, ett angrepp på demokratin. Det är för jävligt.

Den 2-5 augusti har Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, sin kongress i Stockholm. Tanken är att drygt 400 engagerade ungdomar under några dagar ska umgås, lära känna nya vänner, diskutera politik och få pröva sina argument på liknande sätt som AUFarna skulle ha fått göra på Utöya. Jag kommer att besöka SSU-kongressen för att lyssna på debatterna och finnas där som stöd om så behövs. Många ungdomar i både Norge och i Sverige, några politiskt aktiva uttrycker nu via Facebook och Twitter sin sorg, ångest men också rädsla över det som skett i Norge. Vågar man vara aktiv frågar någon. Tänk om det händer här i Sverige säger några. Mitt svar till dem och alla andra som funderar över framtiden efter den 22 juli 2011 är att vi måste bli fler som engagerar oss. Fler som måste stå upp och säga att man tror på alla människors lika rätt och lika värde. Fler som säger ifrån när rasistiska uttalande görs. Vi får inte ge efter för rädslan, det som den norske terroristen hoppas skulle ske. Då vinner han, det skulle också vara för jävligt.

En av mina partikamrater, Anna, skrev dagen efter terroristdåden i Norge följande: Det är idag du ska gå med i ett demokratiskt parti. Jag hoppas det blir många som följer hennes råd. Om du alltid har röstat på Folkpartiet, så varför inte bli medlem också? Eller om du kanske tycker att Miljöpartiet lyfter viktiga frågor, bli medlem och en del av det partiets framtid. Jag blev medlem 1994 i Socialdemokraterna för att jag ville vara med och påverka samhället. Inte en enda gång funderade jag över om det skulle vara farligt för mig att vara politiskt aktiv, kanske naivt men ändå ganska sunt. Vi lever i ett demokratiskt samhälle där var och en har rätten och friheten att engagera sig politiskt, rätt att framföra sina åsikter. För att demokratin ska stå stadigt behövs mångas engagemang, så visa ditt stöd till de ungdomar som idag är politiskt aktiva genom att själv bli det. "

Andra bloggar om politik, demokrati, Norge, Utöya, AUF, SSU, Pride.

Almedalen 2011 - problem med internetuppkoppling

Årets Almedalsvecka sägs ha satt nytt rekord på flera sätt, fler seminarier än tidigare som dessutom var välbesökta vilket jag utgår från att arrangörerna uppskattar. Priserna på boendet verkar tyvärr också sätta nya rekord, något som innebär att många inte har ekonomisk möjlighet att närvara.

Bra då att väldigt många valt att webbsända sina seminarier. LO, ABF, Almega och SKL är bara några av alla arrangörer som nu säkerställer att också personer som inte befinner sig i Almedalen kan ta del av intressanta seminarier. Och det märks i mitt flöde på twitter men också på facebook att vänner som inte är på Gotland deltar i samtal med de som befinner sig på ön om ett tal eller seminarie.

Två morgnar i rad besökte jag God morgon Almedalen, som självklart hade egen webbsändning, för att lyssna på reflektion över årets Almedalen fast ur ett helt annat perspektiv än det som de traditionella medierna brukar ha. Vi fick en uppgift om att GMA11 hade haft ca 4000 tittare, jag gissar att några av tittarna förmodligen tillhör de större medieföretagen.

Och detta till trots för ett av av årets mesta samtalsämne har varit den usla internettäckningen. Förmodligen orsakat av för lite kapacitet i förhållande till alla som ville twittra/facebooka/blogga/mejla om sina upplevelser i Visby. Utvecklingen där allt fler har sk smartphone och den marknad/behovs som uppstår med det hänger inte ihop med utvecklingen av nätkapacitet. Skärpning Telia med flera.

Många av bloggarna verkar ändå ha klarat det ganska bra, de har förmodligen bättre koll på hur man tekniskt fixar tillgång till den digitala expresslinjen än vad jag fixat. Därav har det bara blivit ett blogginlägg då öns nät inte var helt överbelastat. Och på tal om bloggare:
Årets Almedalsbloggare blev Lena Lid Andersson , en ny bekantskap för mig men som jag tänker följa på närmare håll. Tvåa i samma ranking blev Erik Laakso och trea Tokmoderaten.

Ett riktigt bra seminarie som stack ut ordentligt i år var IQs "Tjejerna som vaskade allt". IQ, som är ett dotterbolag till Systembolagen, hade bjudit in Sanna Waxin och Elin Hammarberg som berättade om sitt sociala experiment I vått och torrt, att festa under tre månader utan att dricka alkohol. Kombinationen Sanna och Elin, IQ och en lagom rolig/vass/allvarlig Alex Schulman fick mig att både skratta men också fundera över mina och andras alkoholvanor. Att det var en ovanligt engagerad och ung publik gjorde sitt till det att seminariet blev en dialog där många deltog.
Läs gärna Laura Lunas tankvärda krönika på Makthavare som tar upp frågan om att mingla alkoholfritt i Almedalen.

Almedalsveckan kallades ju tidigare kallats politikerveckan. Men uppenbarligen är det medier och övriga organisationer snarare än politiken och partierna som har tagit plats i år. Expressen och SvD verkar haft en arbetsmarknadspolitisk ungdomsåtgärd för att sprida sina alster på Gotland. Undrar hur mycket dessa ungdomar tjänade och vilka arbetsvillkor de hade?

Andra bloggar om Almedalen, politik, internet, alkohol.

Trött, tröttare, Reinfeldt....

Igår hade jag precis som många andra politiskt engagerade tagit mig till Almedalen för att lyssna på Moderatledarens tal. Att det inte skulle bli ett försvarstal för sjukförsäkringen var ganska väntat, trodde nog mer på en repris från senaste partiledardebatten där Fredrik Reinfeldt i huvudsak talade om utgiftstak. Men jag måste säga att Reinfeldt förvånade direkt. För när jag trodde att man äntligen hade fått tag på en riktigt skicklig imitatör som nu gjorde ett förnummer inför huvudtalaren, så var det landets statsminister som inledde sitt eget tal på ett sätt som fick många att fundera över om han hade tagit ett glas vin för mycket.

Jag skrev igår på twitter att jag tycker det är bra att Reinfeldt försöker använda humor, men om man framstår som en parodi på sig själv så blir det ofta ganska pinsamt. Och det märktes på den rekordstora publiken som inte förstod nåt av skämten. Få skratt, få applåder och en sågning av tidningarns retorikexperter är ett ganska tydligt IG på Moderatledarens Almedalstal. Att talet var tomt på inrikespolitik och framtidsvisioner var ganska uppenbart för oss som orkade lyssna igenom hela talet.

I sitt tal så tog Reinfeldt upp det faktum att den svenska befolkningen blir allt äldre. Men till skillnad från exempelvis min partikamrat Ylva Johansson som brukar framhålla det som en oerhörd politisk och social framgång fick statsministern det att framstå som något negativt med många 100-åringar att fira. Det är nog inte bara pensionärer som blir upprörda över en sådan vinkling.

Jag har förstått att Reinfeldt och Moderaterna har en politisk vision men just nu har man bara två sätt som man lyckas uttrycka den i. Sänkt skatt och utförsäkring av sjuka. Och då hjälper det liksom inte att Reinfeldt försöker framstå som den store ledaren som pratar om rymden och svältande barn i Afrika. Han verkar längta bort från politiken till en plats där man inte blir ifrågasatt, där folk förstår att uppskatta ens storhet. Och då är Almedalen helt fel plats att befinna sig på.

För övrigt så är Domus latin för hus. Har man stora lån på sitt domus så kan det vara bra att veta att Riksbanken idag beslutat att höja räntan.

Läs gärna Aftonbladets ledare om Reinfeldts tal och jämför med Svenska Dagbladets ledare som skriver om samma sak. Två tolkningar som skiljer sig ;-)

Även Johan Westerholm har bloggat om Reinfeldts tal.

Andra bloggar om politik, Almedalen, Moderaterna, Reinfeldt, sjukförsäkringen, skatt, pensionärer, Domus.

Beslut om anmälningsplikt för huliganer, återförvisning av ärenden samt medaljutdelning i riksdagen!

Vissa dagar i riksdagen kanske går spårlöst förbi men denna onsdag, den 22 juni 2011, kommer att gå till historieböckerna av flera orsaker. Riksdagen tog idag beslut om flera tillkännagivande till regeringen, dvs att man ger ett uppdrag till regeringen.

Ett beslut handlade om att regeringen ska utreda jobbskatteavdraget och prova det mot andra reformer som har liknande effekt, något som jag tror regeringen kan leva med även om man i grunden ogillar det faktum att riksdagen tar beslut som går emot deras planer. Men är man i minoritet så är man.

Däremot har man svårare att svälja den nesa som det innebar att ett förslag från Socialdemokraterna, som fick stöd från Mp/V/Sd, nu ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om att införa anmälningsplikt för personer som har tillträdesförbud på idrottsevenemang, en sk huliganlag. Tidigare har både Folkpartiet och Centerpartiet varit för en sådan lag men eftersom Moderaterna bestämmer (har ministerposten) så fick de borgerliga riksdagsledamöterna hålla god min och istället hävda att Socialdemokraterna hade fel. En som däremot tycker att vi tog ett "mycket bra beslut" är Tommy Theoringeneralsekreterare för Svensk Elitfotboll.

För att slippa bli nedröstade när det gäller "vissa ändringar i sjukförsäkringen så valde Moderaterna att begära återförvisning av frågan till Socialförsäkringsutskottet, genom ett sk minoritetsskydd. Det hör inte till vanligheten att jag delar Lena Mellins politiska analyser men i det här fallet tror jag hon har rätt, de vill förhala beslutet. Nu blir det inte så eftersom vi dels begärt att Socialförsäkringsutskottet ska ha sammanträde för att hantera frågan igen, dels för att 137 ledamöter begärt att riksdagen ska extrainkallas och därmed hantera ärendet igen. Måste kännas som en dubbel förlust för Kristdemokraterna som dels har riksting samma dag, dels för att man måste rösta nej igen till förbättringar i sjukförsäkringen. Något som jag har svårt att tro att man har stöd för vare sig bland sin väljare eller internt i sitt parti.

I samband med riksdagens formella sommaravslutning så avtackades Mona Sahlin med medalj och blommor efter en lång och viktig insats i riksdagen. Talmannen Per Westerbergs tacktal till Sahlin där han bland annat lyfte hennes engagemang för jämställdhet, arbetet mot rasism/främlingsfientlighet och insatser för HBT-personers rättigheter var riktigt bra, hoppas kunna länka upp det här på bloggen så fort det är publicerat på riksdagens hemsida. Det kändes stort och bra när Mona Sahlin fick stående ovationer av nästan hela riksdagen (ett parti har aldrig gillat Sahlin och jag tror ni vet vilket). Först att ställa sig upp var en Moderat ledamot, snyggt agerat av en politiskt motståndare!

Nästa vecka fortsätter som sagt riksdagsarbetet. Förutom det extra ärendet har jag tre interpellationsdebatter på måndag med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Dels om FAS3, dels om olycksfall och arbetsmiljö samt om lönebidragsanställning. Och även om riksdagen håller stängt så innebär det inte att vi är arbetsbefriade. Veckan därpå är det Almedalen för många av oss, veckan därpå har jag EU-nämnd. Men sen tänker jag ta några veckors avkoppling, mobilen finns med så helt off är jag inte. Möjligtvis i standbyläge.

Bloggens läsare önskas en trevlig midsommar, läs gärna mer om riksdagens beslut här.

Andra som bloggar om politik, riksdagen, huliganlag, sjukförsäkring, regeringen, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Moderaterna, http://bloggar.se/om/Kristdemokraterna, FAS3.

Besök på ett flyktingläger i norra Grekland

I veckan som varit har jag tillsammans med kollegor i riksdagens Socialförsäkringsutskott besökt Grekland. Huvuddelen av vårt besök har varit förlagt i Aten där vi bland annat träffat företrädare för den grekiska regeringen som gett en bild av landets ekonomiska kris. Man gav en redogörelse för ett nytt pensionssystem, program för minskade kostnader och hur man försöker förbättra dagens stora flykting/migrationströmmar som i huvudsak kommer via gränsen till Turkiet. UNHCR har tidigare riktat mycket skarp kritik mot Grekland angående hur asylmottagning sker.

I tisdags besökte vi därför UNHCRs lokalkontor i Aten för att få en uppdaterad bild av läget. Även om det skett vissa förbättringar så är situationen fortfarande "fruktansvärd" enligt UNHCR. På onsdagen åkte halva gruppen till Evrosområdet för att på plats kunna träffa polisen som är den myndighet som sköter det mesta ang asyl/migrationsärenden med stöd av Frontex (EUs säkerhetsmyndighet för yttre gränser). Men vi besökte också flyktinglägret Evros. Som mest har man haft ca 700 personer i förvar där. Det handlar om personer som smugglats in via gränsen, som polisen fått tag på eller andra som sökt upp polisen själv för att söka asyl. Anläggningen har enligt polisen plats för 374 personer.

När vi var där var det ca 370 personer i förvar enligt polisens uppgifter. I ett rum förvarades ca 15 kvinnor, en sjuk man vistades i ett sjukrum. Resterande, samtliga män, delade på 6 rum. Men att kalla det för rum ger fel beskrivning. Snarare stora fängelseceller där tre av väggarna är helt utan fönster, den fjärde väggen består av galler. Möjlighet till utevistelse fanns inte. Jag antar att det fanns någon form av toalett i dessa rum, det gick inte att se pga att det var så många personer i varje cell. En del befinner sig i dessa celler upp till 6 månader. Det är för jävligt hur man kan hantera människor på detta sätt.

Igår träffade vi en grupp grekiska parlamentariker som vi diskuterade pensionssystem, sjuk- och hälsovård, socialförsäkringar men också asyl- och migrationspolitik. Vi var ganska ense om att EU måste ta ett gemensamt ansvar för situationen med migrationsströmmar. Men vid mötet så märktes det också att vi hade olika bilder av den nuvarande situation. Jag sa att jag hade förståelse för att det var en svår situation men att Grekland måste förbättra sitt mottagande, att vi blivit mycket omskakade av det vi sett i Fylakio, att man i Sverige inte skulle få förvara djur på det sättet och att mänskliga rättigheter måste tillgodoses. Om den framförda kritiken kommer att få någon som helst effekt återstår att se. För alla de som befinner sig i liknande situationer runt om Europa hoppas jag på snabbt agerande från EUs sida, den här bakgården ska ingen behöva vistas på.

Andra bloggar om politik, migration, Grekland.

Omval Örebro!

Sitter på Socialdemokraternas valvaka tillsammans med många andra trötta men nöjda valarbetare. Stolta och nöjda över en fantastisk valrörelse där så många lagt ner stor kraft och energi för att få många medborgare att 8 månader efter det ordinarie valet åter igen ge oss Socialdemokrater förtroendet att leda Örebro kommun. Det har känts så bra hela valrörelsen, så bra att några av oss undrat om vi bara mött våra sympatisörer. Och hur skulle det gå med valdeltagandet? Så många förståsigpåare som hade uttalat sig och "visste" att det skulle bli lågt valdeltagande, något som brukar påverka oss negativt.

Valdistrikt efter valdistrikt ramlar in och det tydligaste beskedet från väljarna i Nordöstra valkretsen är följande: Socialdemokraterna får kraftigt ökat förtroende trots ett lägre valdeltagande. Folkpartiet gör ett dåligt val medan Moderaterna nästan håller ställningarna, Sverigedemokraterna går fram

Att försöka göra en kort analys så här på valkvällen är svårt. Men jag tror att det handlar om tre saker.

1. Medborgarna har gillat vårt budskap där vi lyft fram vår politik, vallöften och vår kandidat Lena Baastad


2. Folkpartiets smutskastningskampanj har inte lönat sig, snarare tvärtom. Tappat förtroende bland väljarna visar med önskvärd tydlighet att människor vill ha politiska besked, inte slask.


3. Det går att mobilisera väljare, 30 600 dörrar har knackats och 42 000 samtal har genomförts. Vi är det enda parti som har haft två valstugor, en vid Järntorget och en i Vivalla.

Nu när vi ser att det här arbete har lönat sig: ca 47,1 procent i Nordöstra valkretsen har röstat på oss! I morgon börjar arbetsveckan igen. Men nu börjar jobbet på riktigt. För ett sånt här valresultat förpliktigar. Vi kan inte bara låta kommunpolitikerna låsa in sig i rådhuset och fatta beslut. Nu ska vi ut och fortsätta samtal med örebroarna i hela stan. Vad är viktigt för dig? Vad vill du förändra och förbättra? Och hur gör vi Örebro till en bättre kommun för alla? Valsegern känns fantastisk så nu är det dags att njuta men vara en stund!

Omval/nyval i Örebro

Just nu pågår en intensiv valrörelse i Örebro. Vi knackar dörr, delar ut material, pratar med medborgare på gator/torg/bussar/parker och ute i bostadsområden. Det handlar om ett omval/nyval i Örebro kommuns nordöstra valkrets, ca 27 000 medborgare ska rösta om hur de sista mandaten ska fördelas och vilka partier som ska få styra Örebro.

Som vanligt i en valrörelse så tillfrågas ett antal experter av skilda slag som "vet" att det kommer bli ett lågt valdeltagande. Så min krönika till måndagens Nerikes Allehanda handlade så klart om valet. Här kommer den även på bloggen:

Trots alla dysterkvistars och statsvetares profetior om lågt valdeltagande så tror jag på ett ganska högt valdeltagande vid omvalet på söndag här i Örebro. Hittills har jag bara träffat ett fåtal personer som varit direkt ointresserade av att rösta fast man bor i den berörda valkretsen. Däremot har jag träffat en hel del som beklagat sig eller varit rent av upprörda för att man inte får rösta. Tydligen är valtemperaturen högre här än i Västra Götaland där det också är omval. Där ska hela 1,2 miljoner medborgare rösta igen, men det verkar som intresset är ganska svalt trots att frågor om sjukvård är något som borde engagera de allra flesta.

Jag tror att närvaron av lokala medierna kan göra skillnad i hur stort intresse ett val väcker. Här i Örebro har både Radio Örebro, Nerikes Allehanda, ETC Örebro och Tvärsnytt lyft upp frågan om omval och medverkar till att det finns ett hyfsat stort utrymme för lokala politiker och för diskussion om viktiga frågor för medborgarna. Att partierna tar det största ansvaret för att själva sköta informationen är självklart. Det räcker inte med att annonsera i en eller två tidningar, alla har inte råd att prenumerera på en tidning idag. Våra valstugor ska därför göra det möjligt för många som bara passerar på Järntorget eller i Vivalla att snabbt kunna få svar på frågor från oss. Men det räcker inte med det heller.

Både mitt parti och Moderaterna har bestämt sig för att träffa många medborgare och gör det genom att knacka dörr och dela ut material. Allt för att så många som möjligt ska kunna få ta del av våra konkreta vallöften, men också för att vi ska få reda på vad medborgarna tycker är viktigt. Det finns många frågor som engagerar, berör och upprör.

Vid valstugan på Järntorget har jag träffat personer som berättar om år av långtidsarbetslöshet, där den ena åtgärden avlöser den andra, där den ena praktikplatsen byts mot en ny. Varför inte ta bort alla praktikplatser och se hur många jobb som nu utförs gratis, föreslog en Örebroare som trots att hon själv hade jobb var upprörd över att arbetslösa utnyttjades. Eller som i torsdags när vi knackade dörr i Hovsta, då en boende berättade om sin oro över korsande vägbanor vid cykelbanor där många barn tar sig fram och hur man skulle kunna förbättra miljön i området.

Vid ett öppet möte i Olaus Petri-skolan föreslog en småbarnsmamma att behovet av fler platser i förskolan skulle kunna lösas genom att man bygger ett nytt dagis vid Alkärret IP nedanför Svampen. I Lundby ville boende veta hur vi såg på frågan om skolan, jodå, vi vill så klart bygga en ny skola på samma plats i området.

Så nog bryr sig örebroarna om sin stad och över vilka som ska få deras förtroende att styra det vi har gemensamt. För oavsett om man är student, har jobb, är pensionär, är sjuk eller arbetssökande så är man i första hand medborgare. Och då har man synpunkter både på det som kallas hårda och mjuka frågor. Torg och busstrafik brukar räknas som hårda frågor. Skolan, äldreomsorgen och förskolan räknas till mjuka frågor. Arbetsmarknad, kultur och miljö är lite mitt emellan.

På söndagkväll när de sista rösterna har räknats så vet vi vilka frågor som engagerat mest och vilka partier som de boende i nordöstra valkretsen har störst förtroende för. Tillsammans med oss övriga örebroare har man då röstat fram de som får möjlighet att leda utvecklingen av Sveriges sjunde största kommun. Visst är det valet viktigt!

Andra bloggar om politik, valrörelse, Örebro, demokrati, Socialdemokraterna, Västra Götaland, omval2011, Moderaterna.

Kan jag, vill jag, törs jag?

det är något jag har funderat på när frågan om att låta mig nomineras till uppdraget som ordförande i Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, S-Kvinnor, kom upp. Det är en organisation som jag varit medlem i sedan mitten på 90-talet och som jag har all anledning att vara både stolt och tacksam för alla politiska frågor man drivit. Allt ifrån krav på bättre bostäder till barnomsorg och fritids, hemsyster och kollo är bara några av de frågor som kvinnoklubbarna drev i Karlskoga under min uppväxttid.

På partikongressen 1997 drev S-Kvinnor på för att partiet skulle ställa sig bakom sexköpslagen, det var dags att kriminalisera torskarna. Förbundet drev på i frågan om hur kvinnor behandlats av rättsväsendet i samband med misstänkta våldtäktsmål. Lokalt drev kvinnoklubbarna med Elvy Wicklund i spetsen frågan om en särskild mottagning för våldtagna kvinnor men också vikten av att polis och åklagare skulle få adekvat utbildning.

Kvinnohuset i Örebro startades med stöd av flera aktiva kvinnoklubbister för att misshandlade och hotade kvinnor med barn skulle få en tillfällig fristad. S-Kvinnor drev på för att sätta fokus på den sexhandel som sker med kvinnor och barn i hela Europa.

I Örebro lyftes frågan om importerade fruar upp redan 1996, kvinnor som kommer till Sverige men där männen valt att skilja sig inom två år vilket får till följd att kvinnorna utvisades. Fortfarande får inte kvinnor som söker uppehållstillstånd information om, att mannen de gift sig med, varit gift otaliga gånger och kanske t o m är dömd för misshandel av tidigare fruar.

Under flera somrar har jag sedan slutet på 90-talet deltagit under den årliga Björkhaga-veckan som anordnats av S-Kvinnor på Gotland. Politik för de vuxna och Unga örnar-verksamhet för barnen på förmiddagar, under samma period som Almedalsveckan pågick inne i Visby, var ett nytt sätt att träffa kvinnoklubbister från hela landet och få utbyta erfarenheter med dem om jämställdhetspolitik på kommunal, regional- och riksdagsnivå.

Flera medverkande har gett mig nytt perspektiv på olika frågor. Ingegerd Sahlström, Margareta Winberg och Inger Segelström är tre starka kvinnor som jag under slutet av 90- och början på 00-talet sett hur man aktivt kan driva på för en jämställdpolitik med utgångspunkt från S-Kvinnors program och medlemmars frågor.

Numera är Björkhaga sålt, Kvinnoförbundet är inte längre den starkaste rösten för ett jämställt samhälle. Och det finns många stora utmaningar för att inte utvecklingen ska gå i fel riktning. Fortfarande tycker exempelvis många att det här helt ok att använda lättklädda kvinnor när man gör reklam för produkter för män. Och den senaste tidens diskussionen om kvinnor och kontra män i politiken synliggör att det behövs några som går före och visar vägen.

Så jag har ställt tre frågor till mig själv: kan jag, vill jag, törs jag? Svaret är ja. Jag är kandiderar till ordförande-uppdraget i S-Kvinnor.

Jag vill därför att S-Kvinnors politiska arbete den kommande perioden ska ha fokus på tre frågor:

• Rätten till kroppslig integritet. Mäns våld mot kvinnor har varit och är fortfarande ett stort samhällsproblem som beskär kvinnors livsvillkor. Oavsett ålder, klass eller bakgrund blir kvinnor hotade, fysiskt och eller psykiskt misshandlade av män i deras närhet. Sexuella trakasserier i arbetslivet är dessvärre en vardag för många kvinnor. I skolan får exempelvis flickor fortfarande höra att pojkar som knuffar eller jagar dem bara vill visa sitt intresse och egentligen tycker om dem.


• Arbetslivets villkor. Ofrivillig deltid, tim- och visstidsanställning är återkommande problem på kvinnodominerade arbetsplatser. Organisering av dessa jobb visar att kvinnor betraktas som en andra klassens arbetskraft. Trots avskaffande av kvinnolöner på 60-talet så tjänar fortfarande kvinnor mindre än män. Kvinnor är underrepresenterade på högre chefspositioner vilket också får konsekvenser när styrelseposter i börsbolagen ska tillsättas.


• En ekologisk hållbar utveckling. Avveckling av kärnkraften i kombination med satsning på en klimatvänlig tillväxt är en del av den miljöpolitik som behövs för att kommande generationer ska slippa miljöskulder som annars riskerar både människors och djurs hälsa.

Jag vill att S-Kvinnor som organisation den kommande perioden ska fokusera på tre områden:

• Stärka organisationen. Klubbar och distrikt ska erbjudas funktion- och ledarskapsutbildning på olika nivåer och i flera sammanhang. Ordförande- och nätverksträffar ska utvecklas, nya mötesformer ska prövas.


• Starten in i politiken. S-Kvinnor ska vara en naturlig övergång från SSU men också startpunkten för många kvinnors politiska engagemang. Samarbete med fackliga organisationer ska utvecklas. Fler ska aktivt erbjudas att bli medlem i S-Kvinnor.


• Spjutspetsen i jämställdhetsarbetet. S-Kvinnor ska vara en organisation som hela tiden går före partiet och visar vägen när det gäller jämställdhet. Att vara feminist förpliktar och vår roll är att säga ifrån när andra blundar eller tappar fokus.

Andra bloggar om politik, S-Kvinnor, Socialdemokraterna, feminism, jämställdhet.

Social demokrati

Idag höll Socialdemokraternas nyvalda partiordförande Håkan Juholt sitt installationstal. Många av oss som är närvarande har fått frågan om vad vi ville höra, vilka förväntningar vi hade på Juholts tal. Jag utryckte till en journalist att jag förväntade mig ett bra och starkt ideologiskt tal där frågor som arbetslivets villkor skulle tas upp.

Juholts inledning med att lyfta upp kulturens betydelse för vår samhälle var en överraskande men fantastisk start på det tal vi hade hoppats på. Han citerade Orionteaterns konstnärliga ledare Stina Oscarsson: " Vi håller på att förhandlas till de framtidens människor som vet priset på allt men inte värdet på något".

I sitt tal fortsatte Juholt att prata om behovet av att hålla ihop samhället, att sätta gräns för rovdriften på människor i arbetslivet. Om vikten av det han valde att kalla social demokrati. Ett exempel på det: "Social demokrati är när friheten växer, därför att vi är jämlika och trygga med varandra. Idag och i morgon!"

Ett sista citat från det talet: "Jämlikhet och solidaritet är inte bara samhällsnyttigt. Jämlikhet och solidaritet är en förutsättning för långsiktigt hållbar tillväxt".

För övrigt så tycker jag att Håkan Juholts sätt att beskriva vår politik och använda vårt namn i den beskrivningen var helt lysande, social demokrati kommer att användas i många tal och debatter framöver. Nu kör vi!

Läs Håkan Juholts tal här.

Andra bloggar om politik, Håkan Juholt, partikongress, Socialdemokraterna, demokrati.

Kärnkraften hör inte till framtiden

Apropå det som händer i Japan så hade jag en krönika i Karlskoga Kuriren tidigare i veckan. Lägger nu upp den här för bloggens läsar:

I juni förra året tog riksdagen beslut om att återigen tillåta nybyggnation av kärnkraftverk i Sverige. Beslutet togs med 2 rösters övervikt, vi var 172 som röstade emot men tyvärr var det 174 som röstade för. Och detta beslut togs 30 år efter folkomröstningen om kärnkraft i Sverige som ledde till att riksdagen röstade för att alla reaktorer skulle vara avvecklade till 2010. Bakgrunden till att man genomförde en folkomröstning om kärnkraft var att en allvarlig olycka inträffat i ett kärnkraftverk i Harrisburg, USA.
Idag följer vi rapporteringen från Japan med växande oro. Efter flera explosioner på kärnkraftverket Fukushima och rapporter om partiell härdsmälta (samma som i Harrisburg) så frågar sig många hur det kan komma sig att man byggt kärnkraftverk i ett område där det sker jordskalv flera gånger per år.

Men det är inte bara jordskalv som kan åstadkomma problem på ett kärnkraftverk. På det svenska kärnkraftverket Forsmark inträffade den 25 juli 2006 en kortslutning i ett ställverk utanför reaktor 1 som fortplantar sig i interna system. Delar av nödkylningen blev strömlös och vattennivån i reaktortanken sjönk och risk för en härdsmälta uppstod. Efter 22 minuter lyckas operatörerna manuellt koppla in reaktorn på det allmänna elnätet. 2008 riktar Strålskyddsmyndigheten allvarlig kritik mot Forsmark då man upptäckt att en ventil i ett nödkylsystem i reaktor 2 felaktigt varit stängd under ett helt år. Ventilen är viktig för nödkylningen av reaktorhärden om ordinarie kylsystem slagits ut. Hur många kommer ihåg dessa ”incidenter” idag?

Då, 1980, när diskussionerna om kärnkraftens vara eller icke vara debatterades som mest så var jag 17 år och fick till min besvikelse inte vara rösta i folkomröstningen. Min röst hade jag gett till Linje 3 som var ett nej till fortsatt utbyggd kärnkraft. Många menar att den tekniska utvecklingen lett till säkrare kärnkraft och farhågorna för 30 år sedan var felaktiga. Det måste också ha varit regeringens och riksdagens argument till varför valt att köra över folkomröstningsbeslutet. Men för egen del har jag svårt att se hur mycket säkrare kärnkraften är idag. Man måste omgärda även sophanteringen av avfallet från kärnkraftverken med sträng säkerhet i flera tusen år. Enligt vissa experter så kommer avfallet efter 10 000 år inte utgöra någon säkerhetsrisk medan den finska strålsäkerhetsmyndigheten uppger att det tar 100 000-tals år.

Frågan som jag nu ställer mig är om vi behöver en ny folkomröstning kring kärnkraftens vara eller icke vara. För även om riksdagen har fattat beslut i frågan så har varje ny generation ett ansvar att fundera över om besluten är bra för framtiden. Nya kärnkraftverk, säkerhetsaspekter och kommande avfall, är som sagt inte en fråga bara för oss som är riksdagsledamöter. Dagens 17-åringar och alla nya generationer kommer i högsta grad vara berörda i framtiden av de beslut som tagits. För egen del så har jag stärkts i min uppfattning att kärnkraften borde avvecklas. Frågan är om Maud Olofsson kommer att hålla kvar vid sitt beslut.

Andra bloggar om politik, kärnkraft, Japan, Fukushima, Maud Olofsson, folkomröstning, regeringen.

Kvotera mera

Jag är en av 349 ledamöter i riksdagen. En hel del av oss är här därför att informell kvotering tillämpas. Och det är bra, det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Under det övergripande målet finns fyra delmål varav det första är: ”En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.”

Och eftersom Sveriges befolkning tycker att det är bra med riksdagsledamöter från hela landet, inte bara landsbygd och inte bara storstad så är det idag en mix.

Så där ser det ut i Svenskt Näringsliv och i LO också. Man kvoterar platser så man ska kunna undvika för många av samma sort från ett visst företag/bransch eller förbund. Ibland är det extra svårt när det gäller dessa styrelser. Men när jag och många andra pekar på att det inte bara behövs folk från olika ställen utan också en bra mix av kvinnor och män blir det motstånd. "Vi måste ha rätt kompetens" osv.

I höstas skrev jag en motion till riksdagen om kvotering till börsbolagens styrelser. Den kommer förmodligen bli nedröstade av ett antal inkvoterade riksdagsledamöter. Som anser att det är fel att bli kvoterad pga sitt kön, men helt ok pga sin bostadsort.

Läs gärna hur man ser på frågan om kvotering från spansk synvinkel: Vår succé med kvotering en läxa för Sverige. Även Aftonbladet verkar vara på i frågan,läs också vad Lena Mellin och Malin Wollin.

Dagens bloggtips som kan uppröra och beröra: Utredarna, Maryam, Försök att inte se så snygg ut.

Andra bloggar om politik, kvotering, jämställdhet, feminism.

Allt var inte bättre förr men en hel del är sämre nu

Idag presenterade Socialdemokraternas kriskommission sin 118-sidiga rapport. Läs gärna hela rapporten, den handlar inte bara om skatter även om den media gärna väljer att förminska och förenkla en bild av Socialdemokraterna som man från början verkar ha bestämt sig för att sätta, dvs redan innan rapporten kom. I min krönika i gårdagens Nerikes Allehanda reflekterar jag över en del frågeställningar som i vissa avseenden liknar en del i kriskommissions rapport. Eftersom rapporten presenterats idag så väljer jag låta bloggens läsare ta del av krönikan, kom gärna med kommentarer.

Hittar ni läsvärda blogginlägg om kriskommissionens rapport, länka gärna som en kommentar så ska jag försöka göra en uppföljning på vad bloggarna tyckte och tänkte.

En gång i tiden, för inte så länge sedan, kom några på att samhället skulle bli mycket bättre om det som tidigare skötts av oss tillsammans istället skulle utföras av privata intressen. Det vill säga det som skötts utan andra intressen än att få ut bästa kvalitet för våra gemensamma medel skulle nu utföras av andra vars syfte i första hand var att tjäna pengar. Ledorden löd konkurrens är bra. Om någon enskild råkade fråga varför konkurrens var bra blev svaret att konkurrens är bra för att konkurrens är bra, dessutom är det bra med valfrihet.

Det blev exempelvis fritt att välja vilket företag som levererade el, priset skulle bli lägre och servicen skulle bli bättre. Återkommande elavbrott, svårighet att göra dessa val och skenande elpriser är en bild av dagens elmarknad som stämmer mindre bra mot vad som utlovades.
När vägar och cykelbanor inte plogas på det sätt som gör det möjligt för medborgare att ta sig till och från jobb/skola så gör det knappast någon glad att snöröjningen har upphandlats på den fria marknaden till lägsta pris. Det är nog inte bara jag som förvånats över bristande logik i att en gata är plogad men inte gatan som ansluter. När inte tågen går för att växlar och spår är översnöade eller nedisade så blir det inte bättre av att det finns flera tågbolag som har inställda avgångar. Infrastruktur blir liksom inte bättre av att det finns många som gör upphandlingar men för få som sköter underhållet.

Idag säger anställda på skolor och förskolor att man inte har råd med vikarier eller extra stöd till dem som behöver det. Jag kan lova att det knappast upplevs som en tröst för föräldrarna att många skolor och förskolor har samma problem med för lite resurser i förhållande till de behov man ser. Inte blir det bättre av att riskkapitalbolag som äger en del skolor och förskolor gör grova vinster när barnen inte får den utbildning och omsorg som vi anser att skatten ska gå till.

Socialdemokraten Gustav Möller ansåg att varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Det brukar citeras av politiker både till höger och vänster. Men frågan som jag aldrig fått ett riktigt svar på är hur det kan komma sig att samma personer som uttrycker det, ändå anser att skattemedel kan gå direkt från kommunens medborgare och rakt ner i fickan på aktieägare? Varför är det bra med att pengar som vi bestämt oss för ska gå till skolan eller äldreomsorg inte gör det? Istället för att leda till ökad kvalitet och fler personal hamnar pengarna i vissa fall till och med utanför landets gränser. Och när det sker, då förstår jag varför en del inte ser nyttan med att betala skatt.

Många företrädare på den borgerliga sidan men också näringslivet brukar rikta kritik mot det man uppfattar som osund konkurrens från kommunens sida. Det kan vara allt ifrån att det finns gym i kommunala badhus eller uthyrning av kommunala lokaler. Kritiken handlar om att det konkurrerar ut privata företag med hjälp av skattemedel. Men jag efterfrågar var gränsen går för marknaden från dessa kritikers sida. Ska verkligen barn betraktas som kunder? Är äldreomsorg något som ska börsintroduceras och ska verksamheten i så fall outsourcas till ett annat land med lägre löner när aktieägarna vill ha högre vinster?
Allt var inte bättre förr, men en hel del är sämre nu. Frågan är vad det ligger för valfrihet i det?

Dagens bloggtips: Johanna om förnyelse, Ilsemarie om Försäkringskassans Hanna, Peter om magsur media.

Media om kriskommissionen: SvD, Aftonbladet, DN, Expressen, TV4, SVT, SR.

Andra bloggar om politik, demokrati, Socialdemokraterna, kriskommission, media, bloggar.

Knapptryckning och omval i Örebro

Vid onsdagens votering i riksdagen inträffade en händelse som fått många journalister och medborgare att ifrågasätta riksdagsledamöters kompetens. Läget inför omröstningen var följande: S, Mp, V och Sd hade i Miljö- och jordbruksutskottet röstat för två Socialdemokratiska motioner och därmed fått majoritet i utskottet som ställde sig bakom följande:

"Våren 2007 ändrade regeringen 3 § rennäringsförordningen på ett sätt som gjorde vår svenska fjällvärld till en jaktmark som är öppen för alla EU-medborgare. Därmed beslutade regeringen att på samma villkor ge såväl svenska som utländska jägare tillgång till småviltsjakten i den svenska fjällvärlden. Detta beslut innebär ett stort hot inte bara mot den framtida jakten utan också mot rennäringen och hela den svenska fjällvärlden. För att vi ska komma till rätta med situationen är det av största vikt att regeringen skyndsamt beslutar om nödvändiga åtgärder. Bestämmelserna i 3 § rennäringsförordningen bör omprövas i syfte att återgå till regleringen så som den var utformad före den ändring som regeringen beslutade om våren 2007. De nya bestämmelserna ska dels harmonisera med angränsande länders regelverk för förvaltning av småviltsjakt på statlig mark och i statligt vatten, dels ge berörda myndigheter verktyg för att skapa en uthållig och välfungerande jakt- och viltförvaltning på statens marker i fjällområdet. Samtidigt ska behovet av jaktmöjligheter för jägare bosatta i landet tillgodoses."

Det som hände vid omröstning är säkert känt av många men jag redovisar ändå det: en vänsterpartist missade att rösta, en socialdemokrat tryckte för sannolikt för sent på ja-knappen, en kristdemokrat som skulle ha varit utkvittad var närvarande och röstade nej, en sverigedemokrat var frånvarande. Detta ledde till att utskottets förslag röstades ned med en rösts övervikt. Olika personer har kommenterat det så utifrån följande aspekter a. fullständig katastrof b. beklagligt misstag c. riksdagsledamöter borde inte få göra enkla misstag d. det visar hur osäkert det parlamentariska läget är.

Jag har noterat att jag själv är ifrågasatt efter en händelse i december när inte min röstanläggning fungerade. Det insinueras att jag försöker skylla ifrån mig då min röst inte registrerades vid omröstningen om avgifter för Öresundsbron. För de som var närvarande i kammaren så kan det verifieras att jag ropade till talmannen att min röst inte registrerades innan hon klubbat beslutet. Trots detta gjordes ingen ny omröstning då min röst inte hade påverkat utgången, vi fick majoritet för att inte höja avgifterna. Vid omröstningen som följde i direkt anslutning fungerade fortfarande inte min röstanläggning vilket jag återigen uppmärksammade talmannen om. Denna gång avbröt hon omröstningen tills jag lyckades få knapptryckningen registrerad. Eftersom kammarkansliet ansåg att det kunde finnas fel så bytte man under juluppehållet ut hela knappsatsen. En något annorlunda situation jämfört med den i onsdags alltså än den bild som DN redovisar.

Omval i Örebro

Igår tog Valprövningsnämnden beslut om omval för Västra Götaland och Örebro kommun, nordöstra valkretsen. Ett beslut som nu ska följas av en extra valrörelse som kommer att bli intressant på många sätt. Kommer det att bli annorlunda för väljarna att "bara" ta ställning till de kommunala företrädarna? Och hur kommer kommunens invånare uppleva en valrörelse och ett val där bara en fjärdedel av örebroarna får rösta? Här är Valprövningsnämnden pressmeddelande angående omvalet i Örebro kommun:

"Valprövningsnämnden har konstaterat att 17 budröster felaktigt godkänts, att det brustit i ordningen i röstningslokalen på Vivalla bibliotek vid förtidsröstning den 1 september 2010 och att ett valtält vid samma tillfälle varit placerat för nära röstningslokalen.
Marginalen till sista mandatet i valkretsen Örebro Nordöstra var mycket knapp. Om FP hade fått ytterligare en röst hade partiet, i stället för S, fått det sista mandatet i valkretsen. Om de 17 felaktiga budrösterna inte godkänts hade FP med 40 % sannolikhet fått det sista mandatet, enligt ett utlåtande av Svante Linusson.
Nämnden bedömer att de nämnda felen med fog kan antas ha inverkat på valutgången. Rättelse ska därför ske och kan inte ske på annat sätt än genom omval. Omvalet kan begränsas till valkretsen Örebro Nordöstra."

För egen del så kommer jag att göra mitt bästa för att det återigen blir ett högt valdeltagande och för att en majoritet kommer att lägga sin röst på Socialdemokraterna. Det som kan göra mig bekymrad är hur en del folkvalda tillhörande den borgerliga koalitionen drar paralleller mellan folkliga demonstrationer i Tunisen och Egypten för demokrati och mänskliga rättigheter med ett omval i Örebro. I Tunisien och Egypten har man inte allmän och lika rösträtt, man har inte haft rätt att bedriva opinion för sina åsikter, människor har levt under många års förtryck, i Egypten förvägras kvinnor sina mänskliga rättigheter. Att göra jämförelse mellan dessa länder och Örebro blir enligt min åsikt helt befängd.

Gårdagens beslut om omval visar med all önskvärd tydlighet att vi har en fungerande demokrati, däremot tycker jag att valprövningsnämnden skulle haft tillräckliga resurser för att kunna utreda och fatta beslut i närtid med valet. Att det ska behöva ta 5 månader för att fatta beslut känns inte tillfredsställande. Men att dra det så långt som att beskriva Sverige som en bananrepublik uppfattar jag lika befängt som jämförelsen mellan Egypten och Örebro. Som alltid handlar det om att den lokala valnämnden tillser att de som ska vara behjälpliga i vallokalen och agera som röstmottagare fått tillräcklig utbildning och information. Att tillse att bemanningen är tillräcklig är också en förutsättning för att valet ska fungera tillfredsställande. Läs gärna vår länsbänksmotion om ordning och reda i vallokal mm här.

En som också har förslag på bättre ordning vid valen är folkpartisten Staffan Werme. I vissa avseenden drar vi samma slutsatser, i andra är vi inte överens. Jag anser att det är bra med högt valdeltagande och att vi ska göra vårt bästa för att så många som möjligt får möjlighet att göra ett fritt och indiviuellt val utifrån sin egen övertygelse. Därför är det också viktigt att så många som möjligt kan rösta när det passar dem tidsmässigt, några kommer att vara bortresta på semester, andra har svårt att ta sig till vallokalen. Därför anser jag att det är fel att minska möjligheten till förtidsröstning. Att det funnits brister är uppenbart, men den enda rimliga slutsatsen av det borde vara att man ska åtgärda bristerna istället för att minska förtidsröstningen.

När det gäller närheten mellan vallokal och valkampanj tycker jag inte det här helt enkelt. I Örebro fanns det möjlighet att förtidsrösta i rådhuset. I rådhuset befinner sig samtliga partier som sitter i fullmäktige och utanför dörrarna stod partiers valstugor och husvagnar samt högtalaranläggning som kunde höras säkert hundra meter bort. Är det för nära eller anses det vara tillräckligt avstånd? I Stockholm överklagades Stockholms valnämnd beslut att anordna förtidsröstningen på Centralen eftersom flera partier bedrev valkampanj där. En överklagan som inte kunde prövades av Valprövningsnämnden enligt vallagen. Däremot hade Valprövningsnämnden kunnat pröva en överklagan om samma sak efter valet om någon ansett att det haft otillbörlig påverkan på valutgången.

Nu förespråkar jag inte att partierna ska stå direkt utanför förtidsröstningslokalerna, men jag vill gärna ha ett förtydligande om hur avgränsningen ska se ut. Får man stå på Olof Palmes torg och ha valmöte, om det samtidigt pågår förtidsröstning 25 meter längre bort inne på stadsbiblioteket i Örebro? Kan det sitta valaffischer på en allmän anslagstavla eller reklamtavla i nära anslutning till vallokalen? Kan man ha förtidsröstning i rådhuset när det pågår valaktiviteter direkt utanför dörrarna?

När det gäller Wermes förslag på att förbjuda all form av valkampanj på valdagen tycker jag han är helt ute och cyklar. För det första, hur skulle det gå till? Skulle all radio- och tv-reklam, annonsering och debattartiklar i tidningar på valdagen förbjudas? Hur skulle Werme stoppa valkampanjer på nätet? Skulle alla Facebook-sidor och twitterinlägg om valet censureras? Skulle jag inte få prata i telefon med väljare? Har Werme tänkt att alla affischer som klistrats upp under valrörelsen skulle plockas ned natten mellan lördag och söndag? Och framför allt, varför skulle man inte få bedriva valkampanj på sista valdagen när man gjort det under en period när många medborgare valt att förtidsröstat?

Läs vad Socialdemokraterna i Örebro skriver angående valprövningsnämndens beslut på sin hemsida.

Andra bloggar om omval, Örebro, demokrati, Socialdemokraterna, riksdagen, knapptryckning Örebro

Det är pengar, inte lämplighet eller kunskap, som avgör om man får starta friskola

Nu när TV4 avslöjat att en dömd pedofil fått starta och bedriva friskolor så verkar till och med skolminister Björklund förvånad.
Men det märkliga är inte att Björklund vill ändra lagen, utan det faktum att han "bara" vill ha att skolinspektionen ska få möjlighet att begära registerutdrag från brottsregistret.

Är det inte en självklarhet att skolinspektionen nu borde kolla upp lämplighet/kompetens hos samtliga som driver en friskola?

Är det inte en självklarhet att skolinspektionen borde kolla lämplighet/kompetens hos den som vill starta friskola?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om kommunens rätt att säga nej till fler friskolor än det finns underlag för?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om att kommunens revision ska kunna granska hur de kommunala skattemedlen används i friskolor?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om förbud mot religiösa friskolor och förskolor?

För egen del svarar jag ja på samtliga frågor. Jag hoppas att även Björklund och regeringen kommer till samma slutssats. Det handlar om våra barns utbildning, vi kan inte tillåta att ekonomiska lyckosökare och religiösa fundamentalister utnyttjar en naiv och ihålig lagstiftning för sina egna syften och därmed riskar barn och ungdomars rätt till en bra utbildning och bildning. För att citera Socialdemokraternas partiprogram:

Sådana nyttigheter som utgör sociala rättigheter, det vill säga nyttigheter som ska tillkomma alla oberoende av inkomst, måste undandras marknadens fördelningsprinciper och fördelas efter andra principer. Dit hör vård, skola och omsorg. Dit hör rättsväsendet. Dit hör kulturen. Dit hör bostadssektorn i den utsträckning som krävs för att säkerställa allas rätt till en god bostad. Dit hör en politik som säkerställer kommunikationer och social infrastruktur över hela landet.

Valet mellan samhällsåtaganden och marknadshushållning ska avgöras med utgångspunkt i vad som ger det bästa resultatet med hänsyn till rättvisa och effektivitet.Valen kan skifta mellan olika sektorer av ekonomin, beroende på vilka krav och behov de har att svara mot. Fördelningen kan ändras, om viktiga behov inte uppfylls i den ursprungliga formen.

Socialdemokratin avvisar den ekonomiska fundamentalism, som både till höger och vänster sätter upp en enda, hela ekonomin omfattande, ägarform som förutsättningen för ett gott samhälle. Det avgörande är aldrig den yttre formen, utan hur väl målen för verksamheten uppnås.

Kvällsmedia med samma nyhet: Expressen, Aftonbladet.

Angående den kommande riksdagsdebatten om våldsbejakande extremism.

så finns det all anledning att fundera över vad det begreppet står för. Innefattas handlingar som tre mord och ytterligare tio mordförsök (dvs det som den sk Malmöskytten är misstänkt för) i begreppet våldsbejakande extremism? På onsdag nästa vecka får jag kanske ett svar på min fråga. Under jul- och nyårsuppehållet skrev jag följande krönika som publicerats i Nerikes Allehanda den 10 januari. I krönikan har jag valt att reflektera över varför man i vissa sammanhang väljer att peka ut grupper, i andra sammanhang mer fokuserar på individen.

Sen det år jag fyllde sex, 1969, har det pågått en konflikt på Nordirland. Över 3000 människor har dött och många fler har skadats i den konflikt som funnit mellan den grupp (i huvudsak katoliker) som tillhöra Irland och dem (i huvudsak protestanter) som ville fortsätta tillhöra Storbritannien. Inte någon gång sedan konflikten startade har jag hört någon svensk säga att irländare, katoliker eller protestanter, är mer våldsbenägna än svenskar.

På 70-talet dök det upp flera organisationer runt om i Europa som använde sig av terroristhandlingar, Röda Arme-fraktionen (RAF) i Tyskland, Röda Brigarderna i Italien. Båda dessa organisationer har utövat våld, skadat och dödat många människor, däribland även personer som haft liknande politisk åskådning men som ansett att man istället ska påverka samhöllet genom demokratiska och ickevåldsmetoder. 2009 exploderade fyra bomber på Mallorca. Bakom bomddåden stod ETA, en baskisk separtistgrupp som varit verksam under en längre tid i Spanien. Idag finns det många andra organisationer som runt om världen agerar på liknande sätt. Alla med olika politiska motiv, höger eller vänster, men ofta inlindade i religiösa anslag som försöker rättfärdiga olika typer av ställningstagande och terroristhandlingar.

Idag, drygt en månad efter att en självmordsbombare tagit sitt liv mitt i centrala Stockholm, pågår en allt hårdare diskussion framför allt på nätet om troende muslimer och Islam utgör ett hot mot oss västvärlden. Mitt svar är nej. Vi får inte göra misstaget att blanda samman enskilda personers handlande och generalisera det till att omfatta hela grupper eller en viss religion. Lika lite som muslimer i allmänhet vill bli förknippade med extrema islamister vill kristna blandas ihop med kristen sekterism och fundamentalister.

Finns det någon som på allvar tror att de som tolkar bibeln bokstavligen och förvägrar kvinnor rätten att vara präst är representativa för dem som bekänner sig till den kristna tron i Sverige? Skulle exempelvis Ulf Ekman eller Åke Green tilldelas den mediala rätten att uttala sig för den majoritet av svenskar som kallar kristna skulle det omedelbart leda till stora protester.

I Örebro sitter just nu en ung man häktad, åtal har väckts för ett antal mycket grova brott. Mannen i fråga är misstänkt för grov misshandel, våldtäktsförsök och flera våldtäkter. Jämför vi den mannen med självmordsbombaren i Stockholm så finns det egentligen bara en sak som förenar dessa två personer, att de är unga män. Men jag har svårt att tro att unga män i allmänhet känner något annat än avsky och avståndstagande från dessa mäns brottsliga handlingar.

Merparten av oss människor vill leva i fred och frihet, med den självklara rätten att få utöva vår tro eller icketro, att ta politisk ställning eller avstå. Och vi förväntar oss att bli betraktade som de individer vi är. Jag kan bara svara för mina åsikter och ta ansvar för mina handlingar. Att få ta ansvar eller försvara alla andra 47-åringars agerande och uttalanden är inte min uppgift. Däremot förbehåller jag mig rätten att få opponera och ifrågasätta andras åsikter och ageranden. Precis som jag antar att andra kommer att göra när det gäller mig.

Andra bloggar om politik, extremism, öppenhet, demokrati.

När inte hela havet stormar kap 5011: förtroende ska prövas i en ny tid

Inom några veckor kommer landets Socialdemokratiska partidistrikt att skicka in sina nomineringar på personer som man anser vara lämpliga för uppdraget som partiledare för Socialdemokraterna. I media har det under en längre tid spekulerats kring framför allt två män, Pär Nuder och Sven-Erik Österberg. Anledningen till att det i huvudsak har handlat om dessa personer beror på att flertalet i verkställande utskottet och partisekreterarna, både den ordinarie och biträdande, ännu inte ställt sina platser till förfogande. Den enda som verkar ha modet att be om nytt förtroende är Ylva Johansson, något hon verkligen ska ha cred för. Kanske är det också symptomatiskt att det är en kvinna som törs göra det. Bara det faktum att hon uttrycker att hon vill vara med och leda partiet i framtiden borde ge bragdmedalj, övriga får väl dela på chicken-priset. Ett tips, jag och många andra partikamrater vill ha en modig partiledare.

För egen del anser jag att fler borde fundera över följa i Johanssons modiga fotspår, både vad det gäller att ge uttryck för att vilja vara med i ledningen av partiet men framför allt att låta valberedningen och partikongressen få utse ett helt lag, inte bara en ny partiledare. För allvarligt, hur ska en ny partiledare med ett både nytt och tufft uppdrag kunna bli framgångsrik om den är den enda personen som ska stå för förnyelse och nytt förtroende?

Jag tror både den kloka valberedningen och partikongressombuden kommer att vilja se både förnyelse och kontinuitet i det kommande laget kring en ny partiledare. Men då krävs det också mod bland dagens ledargäng att faktiskt låta sig prövas. Allt annat kan bara ses som att man till vilket pris som helst klamrar sig fast kring ett uppdrag utan att ta hänsyn till att vårt parti befinner sig i ett svårt utsatt läge. Så snälla kloka partikamrater, om ni verkligen önskar så, ställ er nu upp och säg att ni vill vara med och leda partiet och be om nytt förtroende. De val som partikongressen kommer att göra är det vad vi partimedlemmar vill och önskar. Och även om det inte finns en ministerpost eller landshövdingsplats ledigt så kan ni säkert landa mjukt om inte nytt förtroende skulle ges. Jag är övertygad om att vi har underbara dagar framför oss. Under förutsättning att fler får ge plats för nya tankar, idéer, ny kompetens och erfarenheter. Det är laget, inte jaget som är viktigt som Mona Sahlin sa. Det vet ni väl?

Andra bloggar om politik, jämlikhet, öppenhet, valberedning, partiledare, partikongress, Socialdemokraterna.

Jämlikhet eller fortsatta skattesänkningar?

Med anledning av veckans skattedebatt där regeringen via Reinfeldt, Hägglund och Björklund haft olika uppfattning om vilka skatter som ska sänkas borde fler reagera över hur den borgerliga politiken fortsätter att öka ojämlikheten. Fortsatt hög arbetslöshet, långtidsarbetslösheten ökar, sjuka utförsäkras och vi har en regering som tycker att högavlönade behöver ännu mer pengar, vilken sjukt dålig priotering :(

Själv har jag funderat över vad det är som gör att svenskar verkar ganska nöjda med den utveckling som påverkar jämlikheten negativt. Texten nedan publicerades som krönika i Karlskoga-Kuriren den 4 januari.

Påverkar vara nya resvanor oss även i politisk mening? Det är något jag funderat över ett tag. Med nya intryck vid semesterresorna så kanske vi förändras mer än vad vi tror. För hur ska man annars förklara den acceptans som verkar finnas över att det allt hårdare och kallare Sverige får växa fram, under ledning av Moderaterna och Fredrik Reinfeldt, utan större protester?

Jag har vid flera resor besökt Thailand, ett i många avseenden fantastiskt land. Det finns stora skillnader mellan Thailand och Sverige, klimatet är väl det mest uppenbara. Men också det faktum att levnadsvillkoren mellan att vara fattig i Thailand och att vara fattig i vårt land är så enormt stor. Vid flera tillfällen har jag sett hur de allra fattigaste sökt igenom soporna utanför hotell och liknande, något som sker helt öppet utan att någon verkar bry sig särskilt mycket. Vårt bortkastade överflöd blir någon annans dagliga bröd rent bokstavligt. Att besöka ett land under några veckor och uppleva att framför allt tjänster av olika slag är extremt billigt får kanske oanade effekter när man kommer hem. Vänjer man sig vid att bli uppassad, att hela tiden bli serverad och ompysslad så att man efterfrågar liknande service även när man kommer hem till Sverige igen? Fast med skillnaden att man nu ska betala den kostnad som är förknippad med drägliga arbets- och anställningsvillkor för den som utför tjänsten.

Jag tror det är här den där tanken har smugit sig in hos en hel del av den välbeställda medel- och överklassen i Sverige; är det inte bättre att de som är arbetslösa får jobba till en låg lön och städa hemma hos oss istället för att inte jobba alls? Och så får man känna sig som man gjort en god gärning när man anställt en ung kvinna (ofta mamma) ofta från ett annat land att ta hand om ens egna barn, städning och matlagning.

Det är viktigt att framhålla att det finns seriösa företag som erbjuder professionella tjänster och vars anställda har kollektivavtalsenliga löner. Men idag verkar få vara beredda att själv bekosta dessa tjänster fullt ut. Helt plötsligt så har det istället blivit en angelägenhet för det gemensamma, att via skatten finansiera andras behov och önskemål på service i hemmet. Och då menar jag inte städning och matlagning åt äldre eller sjuka utan till helt friska personer som vill ha hjälp med sina vardagsbestyr.

För egen så tror jag på att samhället blir både trevligare och framför allt bättre om de ekonomiska skillnaderna medborgare emellan är liten, jag tycker att jämlikhet är något eftersträvansvärt. Om någon vill bli masserad, få huset städat eller äta på en trevlig restaurang betyder inte att man är för ojämlikhet. Förutsatt att man betalar för vad det kostar och inte skickar notan till någon annan. Det som Reinfeldt har valt att göra när hans politik leder till att sjuka utförsäkras och med det en ökad fattigdom. Och förmodligen några som letar efter bortkastat överflöd i våra sopor. Vill vi verkligen ha det så?

Bloggtips: Maryam Yazdanfar lättar hjärtat, Alexandra Einerstam om Rönnebergaseminariet, Lena Sommestad om behovet att se världen med nya glasögon.

Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet skriver bra om varför jämlikhet bör styra politiken.

Expressen rapporterar från Kriskommissionens seminarium på Rönneberga.

Andra bloggar om politik, jämlikhet, öppenhet, skatter, fattigdom, välfärd, regering, skattesänkningar, utförsäkrade, Socialdemokraterna.